Jag väljer att dela med detta med er för att på något sätt måste jag få ord på tankar och känslor som finns i mig. Jag väljer att kalla personen hen med det sagt så ska jag försöka förklara det som jag själv inte förstår.
Jag har varit ledsen över en händelse som hände häromdagen på avdelningen och igår när jag satt i bilen med min kontaktperson A så pratade vi om det och hon förstod att det finns så mycket mera. Att det finns något som tynger mig, hon vill verkligen hjälpa mig och tror jag behöver prata om det men jag har så svårt att berätta för jag kan bara tillslut skuldbelägga mig själv.
I gårdagens inlägg skrev jag om detta mellan raderna, att jag inte måste göra saker eller ta emot saker. Jag berättade igår för första gången att t.ex att en av mina målarböcker hade jag fått av hen förra vintern, hur den plågade mig och påminde om allt som hänt mellan oss. Jag valde att ta med boken hem och lägga den på ett ställe tills jag vet om jag vill ha kvar den eller inte.
