Ni är min styrka

Utan era värmande kommentarer om att det inte är mitt fel utan X:s ansvar som personal att följa lagar och regler så hade jag förmodligen mått ännu sämre. Det min kontaktperson A säger är att jag måste få prata om det. Men hur lätt är det när jag känner skulden? Därför väljer jag att dela … Fortsätt läs

”För varje hekto jag går upp får jag panik för jag kommer inte att duga nu”

Familjehem är på gott och ont och utan tant K hade jag inte orkat med hennes man kränkningar om min vikt. Han hackade nästintill alltid när jag var själv med honom och skämtade om olämpliga saker. Att bli förminskad och förödmjukad över saker man varit med om är aldrig okej men ändå sker det. Finns det ingen empati i människan? Här kommer med mina ord om inkörsporten till ätstörningen.

Courage

Jag har alltid haft väldigt svårt att stå upp för mig själv, att stå för vad jag tycker och tänker och min självkänsla är så låg så jag vet inte var jag ska börja. Jag har alltid tvekat när någon sagt emot mig fast jag vet att jag har rätt men vågar ändå inte stå upp för det.

Häromdagen åkte en personal med mig och jag slog in en adress på google maps men jag blev så osäker om jag slatt in rätt adress. Kollade flera gånger på vägbeskrivningen men såg sedan att det var rätt ändå. Men jag vågade inte tro på mig ens då, varför skulle gps:en lura mig varje gång? Jag vågar inte lita på mig själv. Förstår ni? Känner du igen dig?

Jag vågar inte vara var ”svag” utan tror att människor kommer utnyttja mig då. Med ”svag” menar jag att gråta, erkänna att någonting är svårt eller att jag behöver hjälp. Jag har personligen blivit utnyttjad i sådana situationer och människor dragit nytta av min så kallade svaghet. Men svaghet, jag skulle aldrig kalla någon annan det men mig själv, ja vad ska jag skriva.

Fortsätt läsCourage

Hoppa till verktygsfältet