Frågor & Svar

Jag har inte glömt bort era frågor men känt att det varit svårt att svara, inga svåra frågor så men ibland är saker bara lite trögare men nu är jag på hugget att svara på de frågor jag fick. Som tack kommer jag länka varje persons fråga.

Jonna
Varför bloggar du och vad gör dig motiverad? ❤

Bra fråga, för ett halvår sedan hade svaret varit oklart men idag vill jag svara att jag vill få ut mina bilder, jag vill inte tiga om psykiska ohälsan som jag lider av och kunna dela mina åsikter. Jag tror det är det som främst varför jag bloggar men vads om gör mig mest motiverad är ni, mina kära läsare samt jag vill nå ut till människor och hoppas att en del inlägg kan ge dig någonting.
Vad gör du helst en ledig dag?
Den frågan är svår för jag har varit ”ledig” länge nu. På grund av min psykiska ohälsa, ätstörningar och sucidetankar. Men om vi tänker oss vad en favorit ledig dag kan se ut. Det är sommar, jag äter frukost och tar ut min hund, jag lägger sängkläderna i tvättmaskinen och sedan drar jag hunden ut i skogen och stannar någonstans och badar, sen när jag kommer hem hänger jag ut sängkläderna, kelar med min katt och sitter ute i solen på balkongen. Innan läggdags så lägger jag mig i de rena sängkläderna, nyduschad, filade fötter samt smörjt dem. Det är ljuvligt samt att katten och hunden sover hos mig.
Finns det något speciellt du vill åstadkomma detta året? 😀
Hm, svår fråga men efter den situation jag befinner mig så kämpar jag mig hem från sjukhuset. Den värderade riktningen är att jag på något sätt ska må bra och komma hem till min lägenhet och mina djur.
Var ser du dig själv om 5 år? 🙂
Det är ju lite svårt eftersom jag befinner mig i en situation mellan hopp och förtvivlan men om jag väljer livet så hoppas jag att jag jobbar som författare och blir mer än hobbyfotograf. Annars har jag inga större drömmar mer än jag hoppas mina djur finns hos mig fortfarande.
Jag tror dina bilder är så jättefina, ska du inte visa på instagram? 😀 
Känns som om jag är den sista som skaffar instagram i världen typ, men nu har jag gjort det och jag kommer ju mer jag förstår sidan dela mer och mer. Så jag ska försöka, och kul att du gillar bilderna, det värmer.
Ditt drömresmål? 🙂
Jag vet inte exakt var men skulle vilja åka till ett land med blått vatten och snorkla och få sola och ha all inklusive. Och jag vill ha med någon men vem vet jag inte riktigt. 

Att leva med fibromyalgi

Jag tror nog att jag har haft fibromyalgi sen jag var sexton men jag diagnostiserades för lite mer än ett år sen. En del av mig blev lättad. Jag är inte lat, jag är inte klen, jag vet varför jag har ont men, usch hatar när det finns en men med det finns det.

Jag får ont väldigt lätt på överarmarna, bara någon petar på mig med fingret skriker jag ibland till. En del säger ”nu får du skärpa dig, så ont kan det inte ha gjort” eller i form av ”gud, varför är du så känslig” och den klassiska ”jag rörde dig knappt!”. Ursäkta? Det är min kropp som känner, det är jag som känner om jag får ont. Detta är inget valt och önskade att det bara slutade göra ont men jag vet att jag kommer få leva med det hela livet. Säg inte till mig, vad som gör ont eller vad jag orkar och kallar du mig lat så kan du gå. Faktum är vi med fibromyalgi är överaktiva och det får vi lida för också. Tänk hur många dagar jag vaknat med bakfyllehuvudvärk och influensasymptom och ont överallt. Jag har varken druckit eller blivit sjuk. Det kallas fibromyalgi. Det är en sjukdom även om den är mer psykisk men den ska tas på allvar. Jag blir 25 i år och vet att jag kommer leva med detta livet ut, och då hjälper inte det nervärderade kommentarerna som jag kan få.

– Eftersom jag vet att musklerna lätt blir stela så är jag noggrann med att att stretcha, jag tycker det lindrar värken bra, faktiskt.
– Jag tränar på gymmet en gång i veckan men sätter inte ribban för högt men även om det kan vara jobbigare/göra ondare så är det inte alltid farligt. Man lär känna sin kropp.
– För att lära känna sin kropp är det bra att gå till en sjukgymnast som kan bedöma ditt tillstånd och även vad du orkar.
– Har ju givetvis träffat en doktor som gett mig diagnosen samt blivit erbjuden medicin men jag tackade nej. Men sen kom vi fram till att jag äter lamotrigin som är stämningsstabiliserande och den kan även hjälpa till vid fibromyalgi.
– Magbesvär är vanligt för mig, mest är jag hård och för det äter jag mest inolaxol (kan inte ta laxerande då jag missbrukade det i samband med min ätstörning)

Vissa dagar har jag ont i benen och kan knappt gå utan att känna mig i en dvala. Sen andra dagen är det huvudet, influensa symptom eller värk i armar, ja det är verkligen växlande med värken. Vissa dagar räcker Alvedon andra dagar är det soffan som jag tvingas tillbringa dagen i. En annan jobbig sak är med toalettbesök, att alltid behöva krysta varje toalettbesöka för att kissa är väldigt besvärligt.

Fibromyalgi kan uppstå på olika sätt men mina anledningar är (troligtvis) psykisk ohälsa med sömnproblem. Men det finns andra orsaker också, vissa jobb som är med slitsamt än andra och fibromyalgi är eller kan vara ärftligt.

Kort sagt, vi med fibromyalgi klagar inte, vi överdriver inte. De dagar vi är i princip symptomfria är en underbar känsla men nästan varje dag är det något, stort som litet. Så orkar jag inte gå till affären, kalla mig inte lat. Går du till affären om du har influensa? Precis, bara om du verkligen måste.

Neko & Molly

Ja, jag har kvar min andra katt, Neko och de fungera oväntat bra ihop.
Molly är fyra månader och växer, jag ser det inte men besökande säger det till mig
och nog ser jag det lite iallafall men än är hon liten om man jämnför med Neko. 
Molly är väldigt matglad av sig, vilket är i sig positivt. Det är lätt att köpa kattmat
till henne och hon äter upp, har nog aldrig sett en sådan ren kattskål här förut!
Men ack, har hon en känslig mage, så det där med torrfoder är svårt, just nu håller
vi på att prova oss fram lite, men eftersom hon är långhårig så fastnar mycket i 
pälsen, så det blir bad emellanåt. Men lilla gumman är duktigt och pratar lite
under tiden men accepterar det. 
Vi var hos veterinären för att vaccineras. Med vi menas, jag, Neko, Molly och en
god vän, Annelie. Molly tyckte det var lite läskigt att att få spruta i nacken.
Men, vi lyssnade även på hjärtat och fick underbara nyheter, han kunde inte höra
något blåsljud. Vilken, lycka. Vilket smile jag hade!
Neko, va jätteduktig! Jag trodde han skulle bli sur av sprutan, eftersom han kan vara
som han är av hantering i vanliga fall. Neko är väl lite typisk katt. Han ska bestämma.
Men veterinären var jättebra med Neko. Och Neko accepterade sprutan bättre än
Molly, dock har ju Neko vaccineras förr. 
Hur de fungerar ihop nu då? Som jag skrev högst upp, oväntat för bra.
Neko blev sur i början och reste ragg. Men lugnade ner sig inom en timme. Neko
har aldrig varit elak mot Molly (vad jag har sett). Dock har han visat vem som
bestämmer. Dock bestämmer hon över maten. Så, här är det dagis nivå förstår
ni. Man får vara med så att Neko för sin mat annars äter Molly sin mat och
sen Nekos. (om han inte hinner äta upp innan hon är färdig).

Men vet ni vad?
Jag älskar Neko & Molly över allt annat  

Läsarna undrar

Hej Emma! Vad roligt att höra att du följer min blogg och ja, jag trivs i min nya lya.

Jag önskade jag kunde säga att mitt självskadande är ett avslutat kapitel men dock händer det ibland att jag fortfarande gör det. Och hur jag trivs med mina ärr? Jag hatar dem, jag skäms och vill bara glömma. Men på något sätt har jag vant mig vid det. I början visade jag knappt för min familj men idag gör jag det utan problem. På sommaren är det svårare att dölja men jag visar oftast mina ärr. Det är liksom en del av mig och ja, det är så det är, tyvärr. Jag tycker att du ska försöka ta av dig dina långärmade tröjor och bada! Alla har rätt till det oavsett hur de ser ut.