Ni är min styrka

Utan era värmande kommentarer om att det inte är mitt fel utan X:s ansvar som personal att följa lagar och regler så hade jag förmodligen mått ännu sämre. Det min kontaktperson A säger är att jag måste få prata om det. Men hur lätt är det när jag känner skulden? Därför väljer jag att dela … Fortsätt läs

Det går inte förlåta men han är inte värd min tid heller…

När jag var elva år, alltså gick i femman så var det första gången jag kände att jag inte kunde lita på vuxna. Med åren fick jag erfara det av myndigheter, skolor och andra vuxna i min närhet. Jag kände att alla talade över mitt huvud, bestämde anledningen till varför jag mådde dåligt samt fick de mig att känna mig oduglig och jobbig. Jag var ett problembarn men jag skulle idag säga att jag var ett barn med problem.

Oavsett vad de såg så fanns ”ett problem” men de gjorde utredningar på mig inom psykiatrin, slussas runt mig i familjehem, institutioner och behandlingshem men ingenting hjälpte i längden. De vuxna lyckades få mig att känna mig jobbig, till besvär, hopplöst fall och jag bytte skola en gång mer för lärarnas skull än min men jag kom bara in i samma destruktiva situationer någonstans. Vad är det för fel på henne? Vad ska vi göra med henne? Det funkar ju inte, vi får sjukskriva henne och hon får vara hemma.

Fortsätt läsDet går inte förlåta men han är inte värd min tid heller…

Courage

Jag har alltid haft väldigt svårt att stå upp för mig själv, att stå för vad jag tycker och tänker och min självkänsla är så låg så jag vet inte var jag ska börja. Jag har alltid tvekat när någon sagt emot mig fast jag vet att jag har rätt men vågar ändå inte stå upp för det.

Häromdagen åkte en personal med mig och jag slog in en adress på google maps men jag blev så osäker om jag slatt in rätt adress. Kollade flera gånger på vägbeskrivningen men såg sedan att det var rätt ändå. Men jag vågade inte tro på mig ens då, varför skulle gps:en lura mig varje gång? Jag vågar inte lita på mig själv. Förstår ni? Känner du igen dig?

Jag vågar inte vara var ”svag” utan tror att människor kommer utnyttja mig då. Med ”svag” menar jag att gråta, erkänna att någonting är svårt eller att jag behöver hjälp. Jag har personligen blivit utnyttjad i sådana situationer och människor dragit nytta av min så kallade svaghet. Men svaghet, jag skulle aldrig kalla någon annan det men mig själv, ja vad ska jag skriva.

Fortsätt läsCourage

Jag är inget fucking andrahands val

Jag väljer att dela med detta med er för att på något sätt måste jag få ord på tankar och känslor som finns i mig. Jag väljer att kalla personen hen med det sagt så ska jag försöka förklara det som jag själv inte förstår.

barablisedd

Jag har varit ledsen över en händelse som hände häromdagen på avdelningen och igår när jag satt i bilen med min kontaktperson A så pratade vi om det och hon förstod att det finns så mycket mera. Att det finns något som tynger mig, hon vill verkligen hjälpa mig och tror jag behöver prata om det men jag har så svårt att berätta för jag kan bara tillslut skuldbelägga mig själv.

I gårdagens inlägg skrev jag om detta mellan raderna, att jag inte måste göra saker eller ta emot saker. Jag berättade igår för första gången att t.ex att en av mina målarböcker hade jag fått av hen förra vintern, hur den plågade mig och påminde om allt som hänt mellan oss. Jag valde att ta med boken hem och lägga den på ett ställe tills jag vet om jag vill ha kvar den eller inte.

Fortsätt läsJag är inget fucking andrahands val

Hoppa till verktygsfältet