Hoppa till verktygsfältet

Skräcknovell: ”Din dotter halkade i badkaret”

Känsliga läsare varnas då den innehåller våld mot barn. Detta är ingen vanlig skräckhistoria med gående zombier eller som monstret under sängen. Det är heller ingen demon i väggarna, någon som gömmer sig i mörkret och inget konkret att ta på men visst är det ondska.  För när ett hjärta blir någon annan nyans än …

Fortsätt läsSkräcknovell: ”Din dotter halkade i badkaret”

Jag vill inte vara kvinnan som ler på en bild och bara existerar.

Jag läste några rader igår som fick mig att stanna upp och undrade ens om personen lever. Slår hjärtat så existerar man och det är exakt vad denna människa gör. Hon existerar men lever inte. Leendet som fotot föreställde kunde inte vara mänskligt, för hur skulle hon kunna vara mänsklig som oss alla? I raderna …

Fortsätt läsJag vill inte vara kvinnan som ler på en bild och bara existerar.

Det går inte förlåta men han är inte värd min tid heller…

När jag var elva år, alltså gick i femman så var det första gången jag kände att jag inte kunde lita på vuxna. Med åren fick jag erfara det av myndigheter, skolor och andra vuxna i min närhet. Jag kände att alla talade över mitt huvud, bestämde anledningen till varför jag mådde dåligt samt fick de mig att känna mig oduglig och jobbig. Jag var ett problembarn men jag skulle idag säga att jag var ett barn med problem.

Oavsett vad de såg så fanns ”ett problem” men de gjorde utredningar på mig inom psykiatrin, slussas runt mig i familjehem, institutioner och behandlingshem men ingenting hjälpte i längden. De vuxna lyckades få mig att känna mig jobbig, till besvär, hopplöst fall och jag bytte skola en gång mer för lärarnas skull än min men jag kom bara in i samma destruktiva situationer någonstans. Vad är det för fel på henne? Vad ska vi göra med henne? Det funkar ju inte, vi får sjukskriva henne och hon får vara hemma.

Fortsätt läsDet går inte förlåta men han är inte värd min tid heller…