”För varje hekto jag går upp får jag panik för jag kommer inte att duga nu”

Familjehem är på gott och ont och utan tant K hade jag inte orkat med hennes man kränkningar om min vikt. Han hackade nästintill alltid när jag var själv med honom och skämtade om olämpliga saker. Att bli förminskad och förödmjukad över saker man varit med om är aldrig okej men ändå sker det. Finns det ingen empati i människan? Här kommer med mina ord om inkörsporten till ätstörningen.

Mat!!!

Har varit på dagsjukvården idag. Det kändes skönt att komma ifrån avdelningen en stund. Samt att jag fick träffa min kontaktperson, så vi fick snacka lite. Har även haft bildterapi, vilket kanske inte var min favorit. För övrigt så har inte läget förändrats mycket. Matproblemen finns kvar. Om jag har räknat rätt så har jag … Fortsätt läs

Hoppa till verktygsfältet