Miss Philipsen

”hur älskar man sig själv? ”

Detta inlägg innehåller delar av skälvskada/ätstörningar.

Idag är min terapeut tillbaka från sin semester, tiden har verkligen gått och det var hans nionde semester under våran tid. Det är inte klokt, hela nio år har han varit min behandlare.

Det var ett givande samtal idag, det stärkte mig och jag känner att jag förändras. Traumabehandlingen på min hemort har utvecklat mig på många sätt, positivt och gett mig mer perspektiv.

Men det är skrämmande också, att utvecklas och finna en ny roll i livet. Samtidigt som jag vet att traumabehandlingen lider mot sitt slut så finns problemet med maten kvar.

Att kunna se mig själv i spegeln utan att döma mig själv, sluta hata mig själv och klandra mig för allting. Går det ens?

Att ta hungerdämpande tabletter, väga sig flera gånger per dag och ständigt tänka på mat driver nog vem som helst till vansinne.

Men mycket har blivit bättre så vem vet. Detta kanske också reder ut sig.