Hoppa till verktygsfältet

Vi reagerar olika för att vi är olika

Denna text är till dig, till dig som undrar varför du ännu en gång vaknar med ångest och klumpen i halsen känns som en kvävning. Det där dagarna att kliva ur sängen och förbereda en sen frukost, får dig istället att dra täcket över huvudet och försöker somna igen.

Varför kliva upp när orken inte finns, varför finna en mening när din mamma avled i covid-19 igår. Du är korttids permitterad och har svårt att täffa de älskade på grund av rädsla att smitta dem du älskar eller någon främling.

Denna text är till dig som slår på tv:n och ser demonstrationer på nyheterna, ser tusentals  människor, tätt, tätt ihop. Även om din hy är mörk och du stödjer det fullt ut så känner du dåligt samvete att du inte är där och kämpar för ett mindre rasistiskt värld. Men du vet vad det innebär vad som händer om man samlas för många, eller bara med en fel person som är smittsam. Din mamma dog, en siffra i statistiken och en ändlös sorg.

Varför inte sadla om? Byta från ditt gamla liv och hoppa in i vården som skriker efter hjälp. Men hur ska du orka? Hur ska du kunna skydda dig när inte rätt skyddsutrustning finns. Och hur håller man hoppet uppe när människor struntar i restriktioner och trängs på barer samt badstränder. Att veta att din semester påverkas av människors agerande, den tanken är otroligt ångestfylld.

 

Denna text är till dig. Till dig som vill lyssna och höra på, bidra till samhället och håller avstånd och bättre handhygien. Till dig som kämpar med covid-19, drabbad själv eller ser en närstående drabbas. Till dig som inte längre orkar gå ur sängen längre och ta dig till din behandlare. Till dig som jobbar med människor dagligen. Till dagisfröknar, lärare, psykiatri, assistenter, socialen, kommunen och våran sjukvård. Till er som varje dag går till jobbet varje dag utan att veta om du blir smittad eller smittar.

Varför får vissa sitta i karantän medan andra lever som vanligt. Det är märkligt hur vi alla reagerar olika, hur olika vi fungerar och vad eller vem vi skuldbelägger. Men faktum är att ingen kan bättre än sig själv, sköta sin handhygien, hålla avstånd men ändå ha kontakt med varandra.

Denna text är till er alla som vill höra på, lyssnar eller stänger av. Vi är människor och olika individer, det innebär att vi reagerar olika. Vi prioriterar olika och ibland måste vi göra uppoffringar som känns orättvisa men livet är inte rättvist, har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli.

Oavsett vem du är, oavsett vilket beslut du än tar så kommer ditt agerande ge konsekvenser oavsett corona eller inte. Håll avstånd, res med förnuft, tvätta händer och nys i armvecket men som myndigheterna säger: Stanna hemma om du känner dig det minsta sjuk.

2 tankar på “Vi reagerar olika för att vi är olika”

  1. Ingen kan göra allt men alla kan vi göra något. Ju fler av oss som agerar rätt desto bättre blir det. Sedan skulle jag önska att vi hade en regering och en statsminister som styrde upp det här och gav nationella regler. Men så fungerar det inte tyvärr…

    Svara
  2. Alla vet vad de bör göra, men vill spela tuffa med att säga ”jag skiter i Corona” men personen vet att hen också har äldre och i riskgrupper. Hen kanske inte våga visa sig stark. Men en som skiter i Corona är verkligen svag.

    Svara

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: