Hoppa till verktygsfältet

Allt för många liv försvinner

”De gjorde mycket för mig men sveket var större.”

”40 minuter i veckan terapi för min dotter räcker ingenstans.”

”Läkarsamtal och endast ny medicinering trots rop på en terapeut.”

I en artikel från Mariestad så har barnpsykiatrin fått hård kritik och blivit IVO-anmäld efter att en ung människa tagit sitt liv. Dessvärre är detta ingenting som jag anser sticker ut, tre vänner jag haft har lyckats ta sitt liv för att psykiatrin inte räckt till eller tagit dem på allvar. Men det blir en IVO-anmälan men sen? Nya rubriker kommer med att någon ytterligare tagit livet av sig och hur m,ånga  tar inte sitt liv och det aldrig blir någon rubrik av det?

”De springer på larmen, hämtar bältessängen och sedan kommer någon fort gående till patienten med en spruta. Det är hemskt att höra hennes skrik men man vänjer sig”

Man vänjer sig av skrik, vänjer sig av injektioner och ser bältesläggning som något normalt. Det vrider i mig, att vara fastspänd med benen och armarna samt över magen ger otroligt mycket men. På sätt och viss är det som ett övergrepp och en fruktansvärd situation för alla inblandade. Vi lever på 2000-talet men ändå har vi inte kunna hitta en bättre lösning i akuta situationer som bältning. 

En siffra i statistiken är en vän. En siffra i statistiken är en elev. En siffra i statistiken är en arbetskamrat. En siffra i statistiken är en förälder. En siffra i statistiken är en älskad familjemedlem. En siffra i statistiken är en djurägare. En siffra i statistiken är ett barn. En siffra i statistiken är en lärare.

IMG_20200204_094449 kopiera

En siffra i statistiken är ett liv. Ett liv som alltid kommer vara borta men älskad av någon. Det här måste upphöra, det måste sluta vara så tabubelagt att prata om psykisk ohälsa. Det måste få vara okej att må dåligt och kunna få be om hjälp utan att bli ifrågasatt och lämnad. Vi måste våga prata om självmord, ha en bredare förståelse för missbruk och självskadebeteende. Det måste vara okej att inte vara okej.  

För så länge psykisk ohälsa inte accepteras och inte slutar vara så tabubelagt så minskar chanserna till att rädda ett liv.

 

5 tankar på “Allt för många liv försvinner”

  1. Här borde man satsa rejält med pengar. Vården skulle få kosta och det skulle finnas mycket och kompetent personal. Psykisk ohälsa är jämställd med fysisk men ändå kan inte alla tala öppet om det. Psykisk ohälsa drabbar fler och fler i alla åldrar så det här kan inte vara tabubelagt längre!

    Svara
    • Verkligen, ännu värre är ju att det har snackas om att det inte finns pengar men var kommer dessa miljonbelopp under denna pandemi? Inte ur tomma intet iallafall.

      Jag hoppas verkligen att vi vågar stå upp och prata om psykisk ohälsa så det går att få hjälp.

      Svara
  2. Usch vad hemskt detta är alltså! Psykisk ohälsa är otroligt hemskt, på alla sätt och vis och det är otroligt sjukt hur man ibland inte blir tagen på allvar och får rätt vård! Borde tänkas om för att personer ska ta sitt liv är inte meningen, där vi absolut inte ska sikta!

    Svara

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: