Miss Philipsen

Får jag tänka egoistiskt utan drama?

” … men det är svårt att skriva om sin vardag utan att nämna corona, då den faktiskt finns där.”

Jag vet inte  vad jag hade förväntat mig med allting men att de fyra jag har, två inom kommunen och två inom psykiatrin skulle försvinna på samma gång under denna pandemi. Ja, det verkade inte riktigt logiskt först men det spelar ju ingen roll vad jag tycker för denna hemska tid den drabbas oss alla i olika utsträckning och olika hårt.

Jag vet inte vad som är värst, ovissheten eller att jag blivit så ensam för just nu finns det ingen runtom mig som jag kan prata med och den känslan kväver mig. Att inte veta när de kommer tillbaka, eller om de kommer tillbaka eller att helt enkelt inse att jag är ensam.

”Jag kanske låter självisk men samtidigt så raserar min trygghet och det skrämmer skiten ur mig.”

Igår ringde psykologen till mig och undra hur jag kände med dessa uppehåll som blivit nu och vad ska jag svara egentligen? Att jag förstår omständigheterna men att jag känner mig så jävla ensam. Kan man säga så utan att låta egoistisk i denna tid?

Vi är ett fantastiskt samhälle som uppoffrar saker, frivilligt och mindre frivilligt. Vi undviker att utsätta oss själva/andra för smittorisker och många förlorar någonting. Sitt jobb, umgänge, anhörig eller något annat betydelsefullt och jag kan bara hoppas att vi tillsammans kommer klara oss igenom det här.

Ring de som inte har de sociala medier och kanske skicka foton till dem. De med sociala medier är det lättare att ha kontakt med men ingen ska känna sig glömd eller ensam. Ensamheten och ovissheten orsakar mycket i en människa – som kan behöva brytas av ett telefonsamtal som till exempel.

Jag hade egentligen inte tänkt att skriva så mycket om corona, för det gör alla andra redan men det är svårt att skriva om sin vardag utan den då den faktiskt finns där. Känner du att du mår dåligt men inte vet var du ska vända dig så klicka ”här” så kommer du till min sida ”vid kriser”