Hoppa till verktygsfältet

En form av tacksamhet

När jag blev inlagd eller precis innan jag blev inlagd fick jag beskedet av en läkare på vårdcentralen att det inte fanns något att göra mot fibromyalgin och jag rasade fullständigt.

Med tiden så lärde jag mig att försöka leva med det, för vad har jag egentligen för val?

Idag träffade jag min nya läkare inom psykiatrin och hon pratade om jag inte ville ha en remiss till Skövde för just fibron.

Jag vet inte om jag förstod vad hon sade just då utan tackade och svara ja. Nu en timme senare känner jag mig tacksam, nästan lite ledsen men åt det positiva hållet.

Uppenbarligen finns det något för att hjälpa men kunskapen fanns inte hos den personen. Jag kommer ju aldrig komma ifrån fibron men bara ordet rehabilitering är läkande.

1 tanke på “En form av tacksamhet”

Lämna ett spår så jag kan finna dig också