”När jag sluta leta – då fann jag mig…”

Det känns som att det har vänt, som att livet accepterar mig levande och jag kan skratta på riktigt igen.

Jag har varit extremt frånvarande på denna sida nu men jag har varit ute och letat och tror jag har funnit mig själv i denna stora värld. Den är stor, skrämmande, ödmjuk och även en hel del utmaningar. Att klara sig själv ifrån psykiatriska från slutenvården är mellantid tufft men jag har faktiskt klarat det över fyra månader och ännu mer fantastiskt är att jag inte skadat mig på den tiden också.

Mina veckor består av två dagar terapi, träffar några från kommunen, vara djurägare och promenader men mest av allt – att ta hand om mig själv. Jag bor själv, har fantastiska djur, en underbar mamma och två riktigt fina vänner.

Till och med vädret har gett mig lite sol även om de gråare dagar leder men varje solstråle är så tacksamt.

2 tankar på “”När jag sluta leta – då fann jag mig…””

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet