Hunden är människans bästa vän :)

IMG_20190716_133023

Igår var jag hos min terapeut och diskussionen om relationer stod mest i fokus denna gång. Relationer är så svårt tycker jag. Hur mycket ska man ge? När ska man inte ta mer? Vem berättar man saker för och vilka kommer försvinna ur vänskapskretsen inom en snar framtid?

Det är många frågor men så få svar. Sedan sommaren 2015 har jag verkligen haft turbulens runtomkring relationer och många har jag fått medvetet välja bort för de inte är bra för mig, en del har tonat bort samt andra har kommit och gått. Och självklart har jag vänner som stannat och även fått nya under denna turbulenta tid.

Men hur sorterar man bort vänner? Hur vet man om de är bra för en? Räcker jag själv till? Jag är ingen som har en stor vänskapskrets och jag har inte 150 vänner på Facebook. Hur förklarar man för någon att det inte fungerar att vara vänner?

Det är mycket tankar och handlingar har jag varit tvungen att göra. En vän får inte en att känna sig värdelös, ångestfylld och fyller en med lögner. Men valen har jag samtidigt inte ångrat även om det varit otroligt svårt att hantera.

Hur ser du på relationer?

2 tankar på “Hunden är människans bästa vän :)”

  1. Om en vän och en vänskap är rätt så tror jag att man helt enkelt känner det och behöver inte fundera. Ömsesidigheten finns där men också kravlösheten. Man behöver inte bevisa något, inte räcka till. Man brukar säga att ”i nöden prövas vännerna” och det tycker jag stämmer. När det blir skarpt läge vet man alltid vem som är en riktig vän. Det behöver inte vara stora saker personen gör utan det kan räcka med att kunna lyssna när det behövs. Självklart ska man må bra av sina vänner, annars får det vara. Hellre få riktiga vänner för kvantitet och kvalitet är inte samma sak!

  2. Det här med relationer är inte alltid så lätt – och ibland faller dom sig helt naturligt. Det är så individrelaterat. Vilka som är ens vänner på riktigt upptäcker man ofta när man behöver dom som bäst. Men hursomhelst, vänner accepterar en som man är, och uppskattar en för den man är. Dom både ger och tar, och ställer inte en massa krav på allt möjligt. Dom finns för en oavsett om man hörs ofta eller sällan.
    Den som får en att må dåligt inombords på olika sätt ser jag inte som en vän. Så ej heller den som umgås med en för någon sorts ”vinning”. Så ser jag på detta😊

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet