Orden som inte går att ta in…

Detta blogginlägg är otroligt djupt, varnar för typer av självskadebeteende och överraskningar för mina närmaste.

Bussen jag klev av i väntan på nästa går vidare och människorna runt om mig pratar om saker som verkar göra dem glada. Cyklister som rullar förbi och barn som springer runt, sedan finns de som är som mig, är insjunken i musiken, i telefonen och inte ett dugg medveten om vad som händer runt omkring mig.

Livet pågår runt omkring mig men jag har hoppat åt sidan. Insjunken i mitt eget, tårar som bränner, samt en hemsk känsla av allt som hänt nu är totalt bara mitt fel.

Ingen vet men jag tror ändå att de närmaste i min omgivning vet men… jag har tigit. Vad ska jag säga? Hur ska någon förstå hur… hur jag känner?


Det är INTE ditt fel.
Orden som jag inte kan ta in, för hur kan det vara så? Jag känner hur klumpen i halsen växer och hur jag bara vill skrika av smärta.

Denna ångest, denna sorg, denna ilska mot mig själv samt hur jag stänger av genom att inte ta hand om mig. Hur jag straffar mig själv, en kriminell människa bör väl få ett straff?

För det är så jag känner mig, det känns som att jag släckt en annans människas livsglädje när allt jag ville var att skydda honom. Skydda honom ifrån mig, från det jag utsatt honom för men jag kunde inte inte tro att allt skulle vända ut och in för honom.

Oavsett vad/vem/vilken/hur/varför anledning han försökte ta sitt liv, så känns det som mitt fel. Det var aldrig min mening att skada, bara att skydda men allt blev så fel.

Jag vet inte allt om hans situation men paniken jag drabbade av när jag bröt helt och några dagar senare får jag reda av en medpatient att han är inlagd på en annan avdelning på grund av ett självmordsförsök.

Tårar, hat, rädsla och allt bildar ångest. Är det konstigt att jag vill stänga av? Dra ner på maten, träna och strunta i mina låga blodvärden? Jag vill inte känna, jag vill inte känna denna smärta, för jag kommer inte ur den.

Ni får tolka det som ni vill och det är såhär mina närmsta samt övriga i världen får veta vad som hänt.


Jag måste hitta mig själv i universum nu, jag är sliten i bitar och orkar inte. Jag orkar inte med mig själv, hur ska jag orka blogga?

Tills jag får orken, lite kraft tillbaka och jag vet inte men någonstans måste jag få ut det jag känner och det jag är bäst på i det fallet är att skriva.

Och till dig som texten handlar om, om du ser det här så vill jag bara att ditt liv ska bli värt att leva eller rättare sagt att du ska finna livslusten igen.

3 tankar på “Orden som inte går att ta in…”

  1. Självklart är det inte ditt fel. Man varken kan eller ska stanna i en vänskap eller relation som inte känns helt bra av rädsla för att den andra begår självmord. Man ska inte ens behöva överväga att det kan bli en sådan reaktion. Att du inte kan ta in det nu förstår jag för självklart var det ett chockartat besked att få. Man kan bli ledsen och förtvivlad när någon bryter vilket är en naturlig reaktion men att försöka ta sitt liv är något annat. Så det är inte ditt fel.

  2. Det är som du själv säger, att du måste hitta dig själv nu och komma på fötter igen. För du orkar bara med dig själv❤️

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet