Den tar allt ifrån mig

Detta inlägg varnas för triggers för ätstörningar och självdestruktivt beteende.

Jag har förändras, det är så ni säger till mig. Ätstörningen har tagit över dig och det du hela tiden velat vårdat har förvandlats till falsk kontroll av siffror. Antal steg, antal timmars sömn, en kamp mot klockan och hur mycket fett var det där? Hur ska jag hinna kompensera allt jag ätit? Nej, jag får svälta lite och sedan återta kontrollen.

Den falska kontrollen kallar personalen den. Jag har ingen kontroll. Det är iallafall så de säger men hur hemsk denna jävla ätstörningen så lämnar den mig inte.

Hon ser kurrande magar som applåder för att inte ätit, att minska i vikt gör henne nöjd så till dem som säger att jag ska äta är ett hot, de ska inte finnas runtom mig. De hindrar mig och gör mig olycklig.

Men vad hände? Skulle jag be någon att svälta sig eller bestraffa sig för att det ens övervägde att äta? Skulle jag bara stå och se på? Självklart inte.

Min kontaktperson A sade till att om man skulle poppa ett popcorn efter varje invalidering mot mig själv skulle det inte dröja mer än fyra dagar så skulle inte alla patienter få plats här längre.

Den enda person som jag vill illa är mig själv.

Men det känns som att jag gör alla andra mer illa.

Det är din ätstörning som gör det här

– inte du –

Kanske stämmer det, oavsett vad så känner jag mig så fruktansvärt missförstådd och ensam.

6 tankar på “Den tar allt ifrån mig”

  1. Vår yngsta dotter har till och från haft och har problem med sitt självförtroende, sin kroppsuppfattning och känslor av att inte duga. Sedan ett år tillbaka tränar hon medvetet på ett positivt sätt som har stärkt henne enormt. Hon hittade en bra tränare som har hjälpt henne med rätt kost och ett bra synsätt som har givet henne kontroll över kroppen utan att må dåligt. Så det finns hopp. Jag lovar även om du inte tror mig 😉 Men visst är det tufft…

    Beakta att vi är alltid tuffare mot oss själva än andra och det är inte rättvist.

  2. Det är så sorgligt och hemskt att ätstörningen envist håller dig i sina klor. Jag får erkänna att jag inte riktigt förstår varför man använder begreppet falsk kontroll. Kontroll har du ju bevisligen på mängder av saker såsom t ex siffror och olika antal. För mig låter det som stenkoll när man håller reda på steg, timmar, hur mycket (lite) av vad man äter, hur och när man ska bestraffa sig osv. Men det är en missriktad kontroll, som oavsett hur missriktad den än är ändå bevisar något, nämligen själva förmågan att ha och ta kontroll.
    Så varför skriver jag det här? Det absolut sista jag vill är att du ska ta illa upp. Jo, jag vill att du ska se strimman av hopp som faktiskt finns i ditt helvete – även om du varken kan eller vill se den. Jag VET nämligen att det går att bli fri från sin ätstörning. För att lyckas måste man använda sin förmåga att hålla stenhård kontroll, men till att osentimentalt samarbeta med sig själv istället för att motarbeta sig själv. Det är så mycket jag skulle kunna skriva, men jag vill inte trötta ut dig med en halv roman. Jag önskar dig lycka till i kampen. Du kan vinna!! Kram ❤

Lämna ett svar till Miss Philipsen Avbryt svar

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet