… för att göra sitt jobb var det katastrofalt.

Att vara inlagd i olika omgångar och olika perioder så får man vara med om mycket. Igår kändes det att allt gick åt helvete och situationen på avdelningen vart en katastrof.

En personal, vi kallar henne J. Hon kom ut på balkongen på avdelningen där jag och två patienter befann oss. Jag var väldigt ledsen och ibland tyr vi patienter till varandra. Vilket är på gott och ont.

När J kom ut körde hon bort medpatienterna och sade att det är personalens uppgift att ta hand om oss patienter för vi alla har våra egna problem. Hon yrkade på att vi alla har våra problem så personalen ska ta hand om oss.

De två patienterna bli bortkörda och jag blev ensam med J. Jag fick bara fram mellan tårarna att jag inte orkar mera. Jag kände mig så jävla slut och less på allt.

Men för att göra sitt jobb var det katastrofalt. Hon stannade inte länge, sade att man kunde känna som jag gör när man är helt slut. Sen när hon öppnade balkongdörren så sade hon att hon kommer tillbaka snart. Hon kom aldrig.

Jag gick in, hur jag stod på benen efter förra incidenten och av all panikångest vet jag inte men jag mötte J i korridoren på väg till mitt rum då hon hade gjort kvällsfika till en annan patient (hon bar på en bricka).

När jag kom in på rummet bröt jag ihop igen och ytterligare en incident hände. Varför ljuger hon? Är jag inte viktig? Varför hjälpte hon mig inte?

Frågorna var många och det enda jag kunde göra var att gråta, hysteriskt.

Det kom sen en annan personal, E. Hon var med mig vid första incidenten och sen andra och det vill jag poängtera att hon var fantastiskt. All panikångest hade lett till att det inte fanns någonting som var torrt på mig. Hon höll min hand, försökte lugna mig, hämtade is i ångestlindring och vad jag än sade så stannade hon kvar. Det var inga vackra ord emellanåt men hon stod kvar. Så otroligt tack till dig, E.

12 Responses

  1. Znogge skriver:

    Den enkla sanningen är väl den att alla passar inte att arbeta inom vården. Det finns personal som är alldeles fantastisk men det finns också motsatta exempel. Många gånger skyller man på underbemanning men det är nog inte den enda sanningen även om det kan vara en bidragande orsak.

    Jag tänker på min mamma som var beroende av att få hjälp av hemtjänsten under en del år. Vissa i personalen var fantastiska medan en del var snudd på oförskämda och otrevliga. Att bli illa behandlad i sitt eget hem…

    Nej, att arbeta med människor det kräver mycket och alla har inte det som behövs. Hoppas det känns bättre nu.

    • Miss Philipsen skriver:

      Ja, det är ju både och med personalstyrkan men att lova att komma tillbaks och sen skiter i det finns det ingen rimlig ursäkt. Hon hade hela kvällen på sig att komma tillbaka men kom hon? Nej.

  2. lillank skriver:

    Jag önskar att det hörde till ovanligheterna att folk inte håller vad dom lovar, men tyvärr är det vardagsmat. Många hasplar ur sig löften av alla de sorter och slag, och glömmer eller struntar lika fort i vad dom lovade. Det är väldigt irriterande i många av livets situationer, och djupt olyckligt när vårdpersonal gör det – särskilt i en så väldigt svår situation som du befann dig i. Den sorgliga sanningen är att det finns dom som har valt fel yrke, och det drabbar de utsatta hårt ibland. Så skönt att E fanns där för dig, och jag hoppas innerligt att ditt mående vänder till det bättre snart igen. Kram! ❤

    • Miss Philipsen skriver:

      Jag hoppas att mitt mående vänder snart men i skrivande stund så är det tufft. Men absolut, vissa lovar och lovar men det blir inget av det och när personalen sviker så är det inte så värst konstigt att patienter vänder sig till varandra 😣?

  3. Monica Philipsen skriver:

    Det finns både bra och dålig personal. Tur iallafall att det fanns bra personan till slut😍

  4. Det där känns inte okej, klart att ni ska få prata med varandra? Känns inte som att man ska göra så mot folk 😦

    • Miss Philipsen skriver:

      På ett sätt förstår jag och på ett annat sätt inte. Klart vi inte ska prata destruktivt men samtidigt kan vi stötta varandra för personalen räcker heller inte till. Men det känns inte riktigt okej för mig heller.

  5. Emma Engström skriver:

    Det är verkligen så himla hemskt att läsa detta och se hur det varit, det är verkligen inte alls okej! Massa kramar ❤

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: