Att våga vara lycklig, att unna mig lycka eller till och med att låta mig vara lycklig borde vara så välkommande men för mig är det nästan tortyr.

Detta inlägg består av djupa tankar, psykisk ohälsa samt känsliga personer varnas redan nu. Då jag med detta inlägg kommer berätta om en djupare nivå av psykisk ohälsa.

Du sitter i soffan och stirrar i telefonen samtidigt som rösten i huvudet skriker att du förtjänar inte att vara still. Sitter du still nu kommer inte kläderna passa imorgon, du kommer inte att gå ner någonting som resultatet på vågen, vilket som du vet sker flera gånger om dagen att du väger dig. Människorna tittar på dig med hat. Hur kan du fylla din kropp med fett, hur kan du ens skratta när du misslyckats med att äta godis? Vill du vara någon som någon blir äcklad av? Vill du att någon tänker på ditt fett som dallrar eller vill du vara fin?

Du är en fånge, du lever i tortyr i varenda sekund av ditt liv när ätstörningen får hållas vid liv. Den göder sig och ger dig allt. Ja, allt förutom ett liv. Du får allt annat men den tar ditt liv i utbyte. Den tar dina vänner, dina intressen, din kontroll, dina känslor, ditt humör och din frihet. Men du har ju allt annat? Förutom ditt liv.

Jag har redan ätit, sen så är det en måltid mindre men det är inte bara en måltid. Det är tid med någon du vill vara med, prata och vårda en relation med. Istället så får du irritation, hunger och en illusion av kontroll. Ja, du får lägga pengar på dietpiller, laxermedel och mycket pengar på skräp. Tugga och spotta metoden? Den funkar, du går ner i vikt men du är ensam. Ditt liv försvinner och din vikt. Men vikten är ju viktigare än ditt liv?

Du gråter, skriker, springer, går, har ångest, föser bort människor. De du älskar men du älskar, vad? Din ätstörning. Du gör vad som helst för att behålla din hemlighet samtidigt som du skulle kunna göra vad som helst för att få bli fri. Den tog det, det enda som du behöver ge, ditt liv.

Morgonen när vågen visar minus så är himmelriket ditt och tvärtom om, den största fasan. Det som talar om hur vidrig du är, hur patetisk och misslyckad du är men du, ditt liv som inte är ditt liv numera har ju blivit ditt allt. Du kan kontrollera, gå ner i vikt, du kan sluta när du vill och ditt liv är ju som du trodde att det skulle vara?