26. Låt oss prata om mobbing

Jag var mobbad mer eller mindre från förskoleklass till femman då jag fick byta skola i sexan. När jag gick i trean så på sommarlovet hade jag kalas för att sedan börja fyran. Jag hade bjudit  hem alla tjejer i klassen samt fyra andra vänner utanför min klass, jag väntade länge på mina klasskamrater men insåg som nioåring att de inte skulle dyka upp men de andra kom. Tack och lov för det. Det värsta var nog att de inte kom utan när höstterminen började så låg otroligt många inbjudningskort på bordet. Det gjorde ont men samtidigt förstod jag att de i klassen inte gillade mig.

Min mamma var med på en cykeltur med klassen och vi cyklade t å mil totalt, en kille bakom mig klagade på mig att jag cyklade långsamt och det kanske jag gjorde men jag brukar liksom inte cykla två mil så ofta. Han ville cykla om men det satte min amma stopp för.

När vi var framme vid destinationen så pratade ingen med mig, jag började gråta. Mamma sade till några tjejer i klassen att Suzanne får också vara med. De sade att jag fick det men gick iväg, vi satte oss ner och vi fick smaka på någon dryck men är det var min tur så hoppade de över mig och mamma såg det.

Första gången jag blev slagen med hopprep var jag elva. Det pågick ett tag men läraren brydde sig inte. Det var så fruktansvärt.

På ett möte när mobbingen blev ohanterligt kom sanningen fram. Rektorn frågade om min magister hört något. Det hade han och rektorn frågade varför han inte gjort någonting. Han svar var hemskt: Jag orkade inte.

Att sitta själv i klassrummet medan de andra hade grupparbeten, att alltid komma försent till lektionen för att försäkra mig om att läraren var där, hur jag bokstavligt bara hoppade i skorna och tog jackan för att fly upp i skogen varje rast


Men just det du orkade inte. Hur fan tror du att jag orkade? Att jag var korkad, värdelös och viskande bakom min rygg. Tack Så mycket, magister.


”I Hope Karma Slaps in your face before I Do”

your face before I Do”


1 Response

  1. 9 juli, 2019

    […] Livet är inte lätt och även om jag inte direkt sammankopplar min födelsedag med mobbningen (läs här om du vill veta vad som hände när jag var nio år), så har det ändå lämnat sina spår. På många år firade jag inte direkt min födelsedag med […]

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: