Det finns nog inte ens rum till alla mina känslor och tankar inom mig. Jag har inte skrivit om detta men jag blir utskriven på måndag, 1:a april men har möjlighet att lägga in mig max två nätter åt gången om jag vill, samt jag kommer åka till avdelningen och äta lunch en dag i veckan för att få stöd i maten. – Ja det blir väl bra, även om jag i skrivande stund är otroligt kluven för varför skulle saker bara flyta på? Jag har fått reda på saker på hemmaplan som gör mig förvirrad. Tänk om inte dagsjukvården tar mig på allvar och det blir likadant

 tar mig på allvar och att det blir likadant för mig som min vän som nästan lyckades ta livet av sig men som tur nog, anser jag, överlevde han. Jag har fortfarande inte fått någon kontaktperson via LSS och för ett par veckor sedan fick jag en käftsmäll i ansiktet att jag är för obalanserad för att kunna vara med andra människor, sedan uppstod en liknande situation och jag bröt ihop. Att jag blir dömd för mitt mående tog mig hårt, jag vet att min vän egentligen inte menade så men jag är så otroligt besviken. Mer om det kommer längre ner i inlägget.

Relationer är allt bra komplicerade emellanåt, men en sak som jag tycker är viktigt är lojalitet, samt att relationen är ömsesidig. 

Jag blev rätt stött när min vän inte ville prata om det jobbiga med mig. Inte så att hon inte ville så utan för att jag mår dåligt och hon vill inte tynga ner mig med det. Kan ju tyckas vara fint men jag känner mig så konstigt förvirrad. Jag vill inte vara den som belastar henne med mina problem men så blev det, ge och ta? Jag vet inte alls hur man ska ta ställning.

Kanske är det att jag fick höra för ett tag sedan att ”det går inte vara med en så obalanserad kvinna. Antagligen blev det för mycket men just nu vet jag inte alls var vi står. Kanske vindarna för oss samman eller inte.