Känslor, Psykisk ohälsa, VUP/Behandling

Käftsmäll på käftsmäll

När jag skriver detta så vet jag inte ens om jag publicerar detta men jag skriver för min skull.

Om tio dagar så har jag varit på avdelningen i 17 månader. 17 månader, anledning till att jag lever men också anledning till att jag mår så fruktansvärt dåligt just.

Först och främst fick jag reda på utskrivningsplanen såg ut, ungefär en månad. Jag har skit svårt för förändringar så paniken hela kvällen igår fick mig att känna mig helt misslyckad, övergiven, till besvär och otroligt patetisk som inte klarar av detta utan destruktiva beteenden.

Jag grät som att det inte finns någon tröst och inte nog med det så lyckades personalen F provocera mig. Tillslut sade han ”Jag måste göra mitt jobb” jag skrek till honom att om han hade gjort det från början så hade det aldrig varit såhär. Han svarade inte och gick. Vad Fan ska han säga? Han fick byta avdelning i ett halvår men enligt mig så ska han inte jobba där, eller som en medpatient sade att han skulle jobba med pojkar istället.

Ni hör i mina meningar att jag är ordentligt upprörd. Och idag fick jag ännu en käftsmäll. Varför i hela friden kunde de inte säga att jag skulle börja åka buss hem igår? Jag har inga problem med åka buss men paniken stiger.

Alltså ska jag åka buss, hämta hunden hos mamma samt ta bussen vidare till mig. Sen ska jag vara hemma och orka ta hand om mig själv. Herregud, de tror nog att jag är hårdare än asfalt. Men ärligt talat, de lovar att allt ska gå långsamt och försiktigt men sviker varje gång. Jag tar det inte på allvar på en långsam utslussning.

Ont. Det gör ont. Besvikelsen över hur en del av personalen kan och får bete sig. Hur de gång på gång lovat att olika faser och övergående ska ske försiktigt som med extravaket släppte så skulle det ske försiktigt. Men sen fasen över till extra tillsyn så åter igen gick det fort.

Så nu mina läsare, jag skrev inte ut mig men jag åkte hem på permission på obestämd tid. Jobbar F i helgen är jag hellre hemma och mår skit. För det är så, jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Jag kvävs inifrån och kraven bara kommer och attackerar mig.

Jag vet att en del av personalen verkligen bryr sig om mig men de har verkligen fuckat upp mitt liv just nu. Just nu, i skrivande stund så vill jag inte ha med dem att göra mera. De krossade mig, svek mig och jag flyr.

6 reaktioner på ”Käftsmäll på käftsmäll

  1. Självklart borde du ha blivit informerad om detta i god tid så att du visste och fick tid att förbereda dig mentalt. Det är oerhört viktigt och det måste respekteras. Ibland känns det som om personalen inte har stenkoll och att alla rutiner inte följs. För visst måste det väl finnas rutiner för sådant här tänker jag…

    1. De säger att det har sett sådana processer som utskrivning av mig. Men jag får bokstavligen panik och jag måste handskas med det. Vi får hoppas att behandlingen hjälper mig i detta.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också