Åsikt/Funderingar, Känslor, Psykisk ohälsa

Jag vill inte vara kvinnan som ler på en bild och bara existerar.

Jag läste några rader igår som fick mig att stanna upp och undrade ens om personen lever. Slår hjärtat så existerar man och det är exakt vad denna människa gör. Hon existerar men lever inte. Leendet som fotot föreställde kunde inte vara mänskligt, för hur skulle hon kunna vara mänsklig som oss alla? I raderna med lätta ord och med brist på beskrivning så är någonting fel. Du är inte alltid mätt, du gör inte allt rätt eller är helt perfekt.

Hon vet inte vad skam är, hon vet inte hur tårar smakar eller vad äkta glädje är. Hon har aldrig träffat människor av olika kategorier som fått henne att skratta, slitit håret grått på sig själv eller blivit illa behandlad. Inte behövt hjälpt när hon känt sig svag och har hon aldrig känt sig svag så vet hon inte hur det är att vara stark.

En tanke till att det skulle vara så skönt att inte känna min skam, hopplöshet, förtvivlan eller att jag slitits mer eller mindre itu. Att jag alltid har det bra och ler med äkta mening. Att inte behöva gå igenom denna hemska period och tagit beslut som fått mig att känna skam, medskyldig, usel och patetisk. Men utan mitt mående, utan detta liv så hade jag inte haft det jag har idag.

Jag vill inte leva om mitt liv, trots att jag bara vill glömma det som smärtar mig så att jag bryter ihop. Men om inte det hade hänt, hur skulle jag då veta att det är bättre idag? Hur skulle jag inte kunna tycka om mig, för om inte en minut om jag inte har ett sådant självhat? Hur skulle jag träffat på snälla människor och lärt mig vad jag vill ha för personer i min omgivning när jag blivit utnyttjad på olika sätt?

Genom mina svårigheter här i livet så har människor försvunnit, stannat kvar och även fått nya relationer som jag kan växa i.

Alla mina känslor är sanna för mig men kanske inte alltid befogade. Jag känner värme, hopp, kärlek, skam, förtvivlan, rädsla, ilska, kärlek och alla de känslor som finns. Även om jag vill kunna känna alla känslor så betyder ju inte att jag vill ha dem men en sak vet jag: Jag vill vara mänsklig. Jag vill inte vara kvinnan som ler på en bild och bara existerar.

blogg

10 reaktioner på ”Jag vill inte vara kvinnan som ler på en bild och bara existerar.

  1. Vilka insiktsfulla tankar du har satt på pränt! Du är verkligen inte kvinnan som ler på bild och bara existerar. Tvärtom – du känner hela paletten av känslor. Det är precis det vi ska kunna, även om vi förstås hellre vill känna de ljusa känslorna än de mörka. Du är precis som du vill vara –
    mänsklig.

    1. Det är ju sant, livet ska kännas att man lever för då kan man åstadkomma saker även om jag inte känner så, så ofta just nu. Men mänsklig vill jag vara för det är meningen med att vara människa. Ta hand om dig!

Lämna ett spår så jag kan finna dig också