”Who in the hell should I be able to trust?”

Ja, vem kan man lita på eller vem ljuger? Mina kära läsare, jag har ännu en gång dragits in i en storm som jag har mått så dåligt av. Jag har gjort mina val, fast jag visste de var fel men jag lät det pågå, jag vill så gärna tro så gott om människor men det här är fel forum. Det är fel forum att som patient få vänner bland personalen.

Det borde jag veta men de säger sedan till mig, att du kanske vet det men… personen i fråga vet också att man inte får ha kontakt privat med patienter och de har livstidssekretess. Jag vill såklart inte att folk ska hata mig men ibland önskar jag att jag var mer avskräckande, iallafall inom patientrollen.


Namnlöst-2 Hur ska jag veta vad som är sant av allt som har sagt när jag hamnar i kläm?

Min blogg har verkligen blivit väldigt öppen nu, men jag kan inte tiga längre… tigandet genom åren har fått mig att må dåligt. Jag vet att människor som läser detta kan vara personer som är inblandade men ska jag vanka i tystnaden och trilla ännu djupare för det? Iallafall så nämner jag inga namn utan mest första personens bokstav i sitt eget namn. Men denna person kommer jag kalla X.

Det spelar nog ingen större roll vad någon säger till mig, jag tar på mig skulden ändå och kanske beror det på att jag under större delen av min uppväxt fick den bilden, att allt var mitt fel. 

Mina motfrågor från avdelningen blir.

  • Är det du som är personal? Svar: Nej
  • Har du brutit mot sekretessen? Svar: Nej.
  • Har du tystnadsplikt? Svar Nej.

Så, det där ser ju tydligt ut men i min hjärna hittar jag bara om ens ett gruskorn att jag också har skyldigheter och jag vet vad rätt och fel är. X och jag umgicks privat, jag fick höra sekretessbelagda uppgifter och jag känner skam?

Jag ville aldrig att det skulle bli såhär, jag ville aldrig utsätta X eller mig själv för det här men jag kan inte bekosta mitt liv och om du, X läser detta så är jag så förbannat ledsen att det blev såhär.

blogg

5 Responses

  1. Znogge skriver:

    Det är verkligen A och O att personalen håller sig helt korrekt vilket är deras förbaskade ansvar. Jag har en vän som under många år mått psykiskt väldigt dåligt. Hon inledde en relation av något slag med en i personalen och blev som en märklig del i hennes familj. Självklart ska du inte känna skam och den personal som delger sekretessbelagda uppgifter begår ett tjänstefel.

    • Miss Philipsen skriver:

      Problemet blir ju att jag ser denne personalen som en ”vän” än personal och bara det är galet.
      Vilket får mig att känna mig illojal med X. Det har uppstått alldeles för mycket märkliga situationer på detta 15 månaderna, vilket i sig kanske inte är konstigt när man är inneliggande så länge men samtidigt har en personal slutat och vi har en sund relation men med X, blev så jävla tragiskt nog fel.

  2. Jag vet inte vad som skett men förstår att det är något som inte är riktigt som det ska? Det är nog svårt att ha en yrkesroll och privatrelation till någon samtidigt tänker jag. Men vet som sagt inte riktigt vad som skett 🙂

    • Miss Philipsen skriver:

      Förstår att det absolut inte är lätt att förstå men X har brutit mot lagar och jag känner mig lurad.

  3. lillank skriver:

    Hur man än vrider och vänder på saken, så har man som personal – oavsett yrke – vissa lagar och regler att rätta sig efter. Att bryta mot dessa – oavsett på vilket sätt och av vilken anledning – visar på ett bristande omdöme och en olämplighet att utöva yrket ifråga.
    Att som vårdare, läkare, psykolog etc inleda vänskapsrelationer med patienter, och tillfoga den som ska bli hjälpt ytterligare skada eller dåligt mående är uselt bortom vad jag vill uttrycka nu. Jag hoppas att X läser denna kommentar.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: