Ätstörningar/Kost, Åsikt/Funderingar, Känslor, Psykisk ohälsa, VUP/Behandling

”Glöm bara det andra jag sade”

Ibland får jag panik. Panik på mig själv för att jag svänger som jag gör. Min friska hjärna säger hjälp mig samt att berätta/skriva ner något som jag behöver hjälp med men sedan tre minuter senare ångrade jag vad jag sade/skrev ner för inte fasen i mig behöver jag inte hjälp. Låt mig vara, jag är inte sjuk och jag har kontroll. Glöm bara det andra jag sade.

Jag tar det klassiska exemplet om med det brutna benet med gips på. Inte blir man ifrågasatt om man behöver stöttning när man går, eller att någon hämtar medicin eller tidningen till en. Inte heller att man ligger i sängen och klagar på smärta. – Det är ju så tydligt och konkret.

Den psykiska biten, vi tar min ätstörning som exempel här. Jag vet att vi behöver äta för att överleva. – Ja, då gör jag ju det.


Ursäkta mig men fuck off! Jag är rädd, jag får ångest av doften av varm mat och som förra inlägget (här) är jag livrädd att gå upp i vikt för jag vill ju fortfarande bli omtyckt. Klart att jag bara äter, jag vet ju det och jag förväntas att göra det men jag kan inte bara äta. Liksom du kan inte med ett brutet ben gå direkt igen fast du vet att du kan gå i normala fall. Du vet att du kan gå – Men Gå då?!

Hör ni hur det här låter? Det är ju för tusan inte klokt när man skriver de där raderna ovanför för det är ju samma sak men att det ena är synligt och det andra inte. Helt galet crazy. Jag blir så förbannad när jag skriver de här orden ovanför; är en del människor helt borta? Så oförstående och inom psykiatrin… snälla.


Jag kan ta fel på dag nu men jag tror att det var i söndags och en personal L kom in i mitt rum med maten på brickan från matvagnen. Jag ville såklart inte ha den men hon var vänlig och försökte motivera mig ett bra tag (kanske 15 minuter) och tillslut bad jag henne vänligt att gå men hon lämnade kvar brickan bredvid min säng och jag lade mig ner och började överväga att kanske iallafall ta en tugga av potatisen när dörren öppnades (cirka fem minuter efter L gick) han som kom frågade om han skulle ta brickan och min ätstörda del tyckte han i princip ängeln själv trots att jag absolut inte tycker om honom på grund av incidenter så fick han fick byta avdelning ungefär ett halvår.

Igår funderade igenom det här med att han F tog brickan från mitt rum innan en halvtimme gått. Eftersom han faktiskt får mig att må dåligt av det han gjort och utnyttjat mig när jag varit i någon slags beroendeställning. (Här kan du läsa mer om detta) och då har min kontaktperson återigen hjälpt mig att framföra att vi inte ska ha mer kontakt mer än ute på avdelningen, inte på rummet om inte situationen kräver det. Han måste såklart sköta sitt jobb men mer än så… då är dealen att han inte ska vara på mitt rum för att småprata eller så. Sen blev jag ledsen igår; Jag grät nog över en timme på rummet innan jag tillslut somnade (elva kanske?). Han stjälper mig mer än hjälper mig, jag känner att han gjorde två saker fel. Gick in i rummet och knackade på fast han inte ska. L hade ju hand om det och ta brickan innan halvtimmen är slut. Min friska sida blir så ledsen att jag inte fick chansen när jag väl övervägde.

Men igår kväll skrev jag en lapp till min kontaktperson A. Några lätta rader men så svåra ändå… Jag bad om hjälp. Jag skrev att jag vet inte hur jag ska våga äta varm mat och bad henne hjälpa mig. Jag gav lappen till en annan personal på kvällen och bad henne lägga den i hennes fack/skåp innan jag ångrar mig. Nu kommer vi in på inledningen på detta inlägg… jag vill ha hjälp men är samtidigt skräckslagen för den. Men jag kunde inte tänka igår på vårat stödsamtal och jag gråter konstant (varje dag och betydligt mer sen jag slutade äta varm mat). Jag blir rädd, jag är rädd för allt. Livet skrämmer mig, livet är också det svåraste spelet för ingen har någonsin överlevt. – Det är den enda spoiler vi har men man kan övervinna många saker på vägen.

10 reaktioner på ””Glöm bara det andra jag sade”

  1. Det är verkligen tråkigt att det är så här. Fysisk ohälsa är det ingen som ifrågasätter och det är inget konstigt med det men när det gäller psykisk ohälsa så är det inte samma sak. Vi skriver 2019 och båda hälsoproblemen är jämställda men ändå har vi inte kommit dit hän än.

    Med tanke på vad ni kommit överens om så var det väldigt dumt att F kom in och tog brickan före utsatt tid. Nu blev det inte du som fattade beslutet att inte äta fullt ut utan F tog det avgörande steget. Jag tycker i alla fall det var bra att du bad din kontaktperson om hjälp. Du är ju där du är för att få hjälp och må bättre. Så bra att du tog mod till dig. Vissa saker klarar man inte på egen hand.

    1. Som du skriver, det är 2019 och världen har inte vaknat för psykisk ohälsa än. Det blir mer och mer men ändå brister vården inom psykiatrin inom ämnet också, skrämmande.

      Ibland måste jag göra det jag är mest rädd för: Be om hjälp.
      Jag är så besviken på honom F, för jag fick inte mina 30 minuter på mig. Det han gjorde mot mig var inte okej för en person i min sits.

    2. Mmmm…. detta med att man måste ha näring och äta alla närings ämnen är viktigt. Men att äta och bli tjock få dig att slå bakut och det har jag en förstållese för. Jag skulle rekommendera att börja med viktväktarna. De har metoder som gör att du äter allsidigt, men efter dina mål. Gå ner i vikt eller hålla vikten eller gå upp i vikt. Det viktigaste är att man få i sig näring av alla slag och de är jättebra på detta. Suzanne du vill ju har näring så du fungera och du vill inte gå upp i vikt. Då är detta väldigt bra.

      1. Jag vet att du vill väl men med ätstörningen så leder nog mitt beteende till att gå ner i vikt. Du vet att jag älskar dig <3

    1. Efter ha följt din blogg ett bra tag så vet jag att du känner igen det där vilket är såklart på gott och ont men jag har fortfarande ont i själen även om det inte syns. Varför måste man ha ”bevis” ?

  2. Ja det är onekligen lättare att få empati och förståelse när man lider av något synligt som gipsade kroppsdelar. Dessvärre kan ju det som inte syns göra minst lika ont, och ibland mycket ondare.
    Det låter som riktigt jobbig och komplicerad situation att du har den här personen som jobbar i din närhet, eftersom du skulle må bäst av att slippa se honom alls. Finns det inget sätt för dig att slippa honom? Att han tog ut din mat före överenskommen tid var verkligen dumt och onödigt!

    Hoppas iallafall att du får hjälp på ett sätt som du klarar att ta emot.❤

Lämna ett spår så jag kan finna dig också