Åsikt/Funderingar, Djuren, Familj, Känslor, Skriva av mig, VUP/Behandling

Courage

Jag har alltid haft väldigt svårt att stå upp för mig själv, att stå för vad jag tycker och tänker och min självkänsla är så låg så jag vet inte var jag ska börja. Jag har alltid tvekat när någon sagt emot mig fast jag vet att jag har rätt men vågar ändå inte stå upp för det.

Häromdagen åkte en personal med mig och jag slog in en adress på google maps men jag blev så osäker om jag slatt in rätt adress. Kollade flera gånger på vägbeskrivningen men såg sedan att det var rätt ändå. Men jag vågade inte tro på mig ens då, varför skulle gps:en lura mig varje gång? Jag vågar inte lita på mig själv. Förstår ni? Känner du igen dig?

Jag vågar inte vara var ”svag” utan tror att människor kommer utnyttja mig då. Med ”svag” menar jag att gråta, erkänna att någonting är svårt eller att jag behöver hjälp. Jag har personligen blivit utnyttjad i sådana situationer och människor dragit nytta av min så kallade svaghet. Men svaghet, jag skulle aldrig kalla någon annan det men mig själv, ja vad ska jag skriva.

Jag har alltid haft svårt att framföra saker och blir rädd när någon vill prata med mig med en allvarligare ton. För jag är inte van att reda ut saker och har med det blivit lite konflikträdd med andra ord. Jag tror inte på mig själv, för andra har inte alltid trott på mig. Varför ska då jag kunna ha rätt? Istället står jag där som en idiot som några tror att jag ljuger. För vem tror på en trettonåring? Eller 14, 15 eller 16? Var tyst, låt de prata över huvudet, de påstår ju att de vet bäst medan min åsikt inte räknas.

Nu är det slut med det. Ingen ska komma och säga vad jag känner eller hur jag ska leva mitt liv. Jag blir provocerad när människor säger ”men så ska du inte känna..” Tyst! Jag känner så, mina känslor är mina men om de alltid är befogade är en annan sak. Men säg inte till mig vad jag känner. Prata inte om hur jag tänker, mår eller agerar över mitt huvud när jag är i samma rum. Faktum är att jag har en mun, en tunga så jag kan bilda egna ord, meningar. Det kan ta längre tid, speciellt när jag känner mig obekväm men måste allt gå så fort? Har du inte tid att vänta så bryr du dig inte tillräckligt.

Ikväll känner jag mig trött på att bli överkörd. Jag är trött på att folk ”har åsikter” och ”egna idéer” eller något annat trams. Jag vet att jag har varit här i cirka 15 månader nu och åtta av dem extravak men jag lever. Säg inte till mig att jag borde ha varit utskriven för länge sedan eller… jag vet inte men utan slutenvården hade jag inte levt idag. Jag hade aldrig fått se min familj eller djur igen. Vilket smärtar men en dag är jag redo att komma ut härifrån, jag är på väg även om jag uppriktigt sagt inte vet hur jag ska kunna få ett liv igen. Men min kropp har varit starkare än mitt sinne och klarat av att överleva och det måste finnas ett skäl även om livet rent ut sagt skrämmer skiten ur mig.

blogg

 

3 reaktioner på ”Courage

  1. Vi har verkligen rätt att ha våra känslor utan att bli ifrågasatta. Ibland tror jag att människor säger så i någon sorts välvilja att pigga upp men det är viktigt att man blir inlyssnad och inte avfärdad!

Lämna ett spår så jag kan finna dig också