Åsikt/Funderingar, Känslor, Skriva av mig, VUP/Behandling

Jag är inget fucking andrahands val

Jag väljer att dela med detta med er för att på något sätt måste jag få ord på tankar och känslor som finns i mig. Jag väljer att kalla personen hen med det sagt så ska jag försöka förklara det som jag själv inte förstår.

barablisedd

Jag har varit ledsen över en händelse som hände häromdagen på avdelningen och igår när jag satt i bilen med min kontaktperson A så pratade vi om det och hon förstod att det finns så mycket mera. Att det finns något som tynger mig, hon vill verkligen hjälpa mig och tror jag behöver prata om det men jag har så svårt att berätta för jag kan bara tillslut skuldbelägga mig själv.

I gårdagens inlägg skrev jag om detta mellan raderna, att jag inte måste göra saker eller ta emot saker. Jag berättade igår för första gången att t.ex att en av mina målarböcker hade jag fått av hen förra vintern, hur den plågade mig och påminde om allt som hänt mellan oss. Jag valde att ta med boken hem och lägga den på ett ställe tills jag vet om jag vill ha kvar den eller inte.

En målarbok, det är väl inte så farligt? Nej, i och för sig men när hen gav den till mig så fick jag inte säga den var från hen. Innan detta hade saker och ting hänt och min magkänsla skrek, för fan, ta den inte. Men den var annorlunda, den var rolig att färglägga och jag sade som hen sagt till mig att jag köpt den nere i kiosken och det var ju nästintill sanningen. Kan tillägga att det inte var långt innan han fick byta avdelning i ett halvår ungefär på grund av oss, tror jag.

Snön kom i februari/mars i år och vi var ute mycket. Vi hade kul, kastade snöbollar, i drivorna med oss, snöänglar och isbanor. Vi lekte, egentligen så oskyldigt men samtidigt så fel. Jag tror att min skuldbeläggning börjar redan här. Varför stoppade jag det inte? Varför tog jag inte lite ansvar? Varför försökte jag inte minska ner på umgänget? Varför lät jag mig luras och bli förvirrad?

skuldenpamig

Mina motfrågor från min kontaktperson igår blev, hur skulle jag kunna undvika hen? Hur ska jag kunna undvika personen ifråga när jag har extravak? När hen jobbar på samma avdelning? Är det någon som skulle sagt stopp här så är det väl hen? Eller som hon sade, om jag hade haft fem olika personer som jag kunde välja mellan så hade jag valt hen, såklart. Inte någon man inte gillar iallafall. 

När hen sade till mig att om personen i fråga fick bestämma (tillbaka efter ett halvår på en annan avdelning) så hade jag varit utskriven för längesedan samt innan hen bytte avdelning påstod hen ibland att mitt extravak inte behövdes. (Skrev om det här).

Hen har gjort mycket som är olämpligt som från en personal. Jag förstod det redan då men ändå sa jag inget. Jag fick något, trygghet. Jag kände att någon såg mig, kramade om mig när jag trodde jag skulle slitas itu och hen fick mig att le.

Jag var sårbar, mitt ex var en ren jävla idiot rent ut sagt och det bröts när jag hamnade på sjukhuset och på något sätt så brydde sig hen om mig på något sätt. Jag vet inte hur/varför men innan han bytte avdelning så sade hen det ingen kvinna vill höra och som en personal inte ska säga till en patient. ”Hade hen inte haft någon så hade hen inte tvekat en sekund”. – Efter det bytte han avdelning.

tidfordriv

Den kvällen, hen gick av passet runt fyra och jag drar mig undan från hen. Rör mig inte mera, låt mig vara och jag kände mig helt förvirrad samt helt förstörd. Den kvällen grät jag, vägrade ta emot sond frivilligt, hur det slutade med det vet jag inte. Jag bara grät, hatade mig själv som lät mig luras. Att jag betydde något men insåg att jag återigen blivit lurad. Jag vill inte vara någons jävla andrahandsval.

Jag minns att jag skrek och grät medan personalen bråkade med sonden men jag minns inte vad jag sade till dem det enda jag minns är att jag vet att mitt hjärta var mer krossat än någonsin. Hur kunde jag vara så dum? Varför lät jag mig känna något? Vad trodde jag egentligen?

När en person säger till en att den alltid kommer finnas där så räknar man mer än vårdtid. När personen sänder signaler och gör saker som jag inte vill skriva ut här. Hur fan ska man veta? Hur ska jag förstå?

20170318_153548

Övertramp har hen gjort, inte så det skadat mig fysiskt men psykiskt (jag skriver inte vad för jag kan knappt prata om det). Det enda jag gör är att klandrar mig själv och mår så dåligt av det här. Kan tillägga att personen ifråga kom tillbaka för några månader sedan. Jag försöker verkligen ha distans till personen men när övertrampet hände för några dagar sedan, drogs allt upp igen. Det som hände kunde hända vem som helst men hens agerande var fel. Jag vet det men…

Skuldkänslor, skam, förvirring, sårad, övergiven och extremt patetisk känner jag mig. Är det hjärtesorg? Rädsla? Förtvivlan eller någon annan skit? Oavsett vad, så mår jag inte bra och det tynger mig otroligt mycket.

 

4 reaktioner på ”Jag är inget fucking andrahands val

  1. Spontant känner jag att personalen måste vara professionell och inse att deras närvaro har med yrket att göra. Jag har en god vän som likt dig tillbringade en lång tid på sjukhus av liknande anledning. En i personalen inledde en vänskapsrelation som från början verkade fin men som ställde till det rejält. Att låta saker och ting komma upp till ytan är viktigt så jag hoppas du har en bra kontaktperson som du känner förtroende för.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också