Kan jag sluta skämmas och idiotförklara mig?

Det är så gnagande i mig, en slags ångest som sitter mer i magen men skapar mer oro i hjärtat. Jag vet vad som är rätt och vad som är fel… men jag kan ändå inte sluta skämmas över min del i det hela. Jag vågar inte erkänna mig svag, visa mig svag för rädslan att någon återigen använder det emot mig får mig att vilja försvinna ur min kropp.

Tar jag mig inte fri från denna skamkänsla (känslor) så kommer jag få det tufft hela livet. Vad andra gör emot mig kan jag ju inte styra över? Jag kan inte styra hur någon vill hålla om mig, ge mig saker eller vad de säger. Men jag kan tackla det annorlunda. 

Jag behöver inte ta emot saker om jag inte vill, jag behöver inte hålla tyst om någonting för att någon annan ber om det eller tillåta att någon rör mig om jag inte vill. Jag har rätt att sätta gränser, jag har rätt att säga ifrån.

Det var hen som agerade oprofessionellt, det var hen som gav mig målarboken och sade att jag inte fick säga att den var från hen. Det var hen som agerade oprofessionellt i situationer som jag skuldbelägger mig själv för. 

Tårarna rann igår, jag kunde inte sluta gråta framåt sen eftermiddag. Antagligen för all medicin och kanske till och med utmattning, jag somnade någon gång för att återigen vakna och gråta. En del av mig ville bara att smärtan skulle försvinna men hen förtjänar inte att jag gör mig illa. Det är inte värt den. Hen är absolut inte värd det. Så jag grät, fick tag på min terapeut och han ringde tillbaka.

Hur förklarar jag allt? Ett plus ett? Vet du hur svårt det kan vara? Vet du hur det känns att skämmas över något som du egentligen inte ska skämmas över? Hur det är att leva med att allt är ens fel? Hur det totalt bryter ner en? Hur jag än gör så torterar jag mig, jag får skuldkänslor oavsett så vilket är då värst?

Kommunikation. Jag skrev om det här. Det jag måste göra är att prata, prata med någon men personen ifråga får jag hålla utanför en stund tills jag förstår vad det är som får mig att döma mig själv och den största frågan är: Kan jag sluta skämmas och idiotförklara mig?

blogg

6 tankar på “Kan jag sluta skämmas och idiotförklara mig?”

  1. Jag kan delvis förstå dig. Att skämmas över något som man inte ska behöva skämmas över är aldrig okej. Hoppas att det känns lite bättre under dagen.

  2. När jag läste inlägget att du inte är ett fucking andrahandsval och nu detta så blev jag heligt förbannad. Du får förlåta att jag uttrycker mig starkt nu, men vad är det för en genomrutten människa och därtill totalt olämplig personal som tar sig friheten att leka med en skör människas känslor?!?! Han borde avskedas omgående!!! Personalen är inte till för att förstärka och accelerera psykisk ohälsa!! Han beteende är så olämpligt och egoistiskt att han inte ska finnas i sköra människors närhet!!
    Du måste omedelbart sluta att skuldbelägga dig själv!! Det du har blivit utsatt för är så ruttet och manipulativt att vederbörande borde få ett kok stryk och mista jobbet!!
    Använd målarboken som toapapper eller riv den i bitar när han tittar på!

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet