Sista (3:e) delen i novellen ”I Slaktarens makt”

Scrolla ner till innehåll
DENNA NOVELL ÄR BLODIG, INNEHÅLLER OTÄCKA SCENER SAMT KÄNSLIGA PERSONER VARNAS. NU ÄR DET UPP TILL DIG ATT FORTSÄTTA LÄSA ELLER INTE.

Jag visste inte vem hon var men hon var död, flådd. Skriken som jag ville framkalla gick inte, det dunkade hårt i huvudet och jag satt i en främmande flådd kropps blod . Jag kände mig helt tom och vilsen. Fanny är död och bredvid mig låg det en annan död kvinna som jag lade mig bredvid, helt utmattad. Bland blod, surrande flugor och ett mörker som försökte vinna över mig så trodde jag att det skulle vara slutet men fann någonstans kraft igen.

Jag släpade mer eller mindre mig själv ifrån kroppen till väggen. Mitt hår färgades rött av blod mot den ljusblåa väggen jag lutade mig åt och mina tårar hade slutat rinna för stunden. Det hade börjat ljusna och jag hörde tysta steg med en skrapande lie efter sig. Jag satt i kvar mot väggen när lampan tändes. Panikslaget reste jag mig upp och kollade runt i rummet.

Kedjor, handfängslen som var nerblodade men torkat in. Lukten kände jag inte längre av då jag vant mig. Bord av stål och yxor, som sågar till hammare och skalpeller. Platsen där människorna blivit flådda på… det fanns inte ord. Jag spydde ännu en gång men när jag fick en hand på min axel snurrade jag runt direkt, jag snubblade och skalpellen som låg vid bordet skar in i huden på mig. Jag greppade den och drog ut den då jag såg min enda möjlighet att försvara mig.

Mannen gick emot mig med ett elakt leende men tog av sig huvan och sade att han verkligen gillade mig. Jag blev så mållös, för hur kunde det vara möjligt? Hur kunde det vara möjligt att min egna magister stod framför mig? Jag backade krypandes medan han satte sig ner på huk och drog fingrarna på det blodiga golvet och luktade på det.

– Det är ju bara för lätt att dra hit er ungdomar, sade han iskallt och reste sig upp men jag låg kvar med skalpellen riktad mot honom.
– Va? Vad menar du? sade jag och mina tankar snurrade runt.
– Jag får er hit, skrämmer er och flår er och sedan…
– Käft! Skrek jag och drog mig upp ur golvet. Vad fan har vi gjort dig?
– Jag vinner, jag är mördaren i slaktarens hus.
– Allt spökeri var bara trams? frågade jag förvirrat.
– Dunset när ni kom in, det var kroppen du halkade in i. Stackars Annika, hon trodde att bara hon var mig till lags så skulle hon få toppbetyg. Typiskt ungdomar… muttrade han.

Annika, Annika gick i min parallellklass. Var det henne som jag låg bredvid i blodet innan? En inre aggression började komma i mig och jag skar mig själv i armen för att se hans reaktion.

– Nej! Skrek han. För fan, nej! Skrek han när jag tryckte skalpellen mot magen, mitt blod rann men jag insåg att jag vinner om jag fortsätter. Jag högg mig själv i benen och han kunde inte ens titta på mig. Han ville ha mitt skinn helt, på sitt sätt men jag var bestämd om det så skulle kosta mig livet så skulle jag inte dö på hans villkor.

Jag lade ner skalpellen och blödande och haltandes tog jag mig ur rummet och innan jag smällde dörren om honom viskade jag med min sista kraft.

– Jag tänker inte bli en ny sittdyna till stolarna i klassrummet, sade jag och föll ihop. Jag högg mig och skar mig så min kropp skulle vara obrukbar, sedan slocknade ännu ett liv i slaktarens hus.

Än idag sägs det att det hörs skrik av förtvivlan och misslyckande från det övergivna huset, om det än var ett mentalsjukhus eller inte så kommer man in i slaktarens makt om du öppnar dörren.

Så tänk en gång extra innan du öppnar ett övergiven byggnad. För vem vet? Kanske blir du nästa offer?

3 svar till “Sista (3:e) delen i novellen ”I Slaktarens makt””

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: