Del 2: I slaktarens makt

DENNA NOVELL ÄR BLODIG, INNEHÅLLER OTÄCKA SCENER SAMT KÄNSLIGA PERSONER VARNAS. NU ÄR DET UPP TILL DIG ATT FORTSÄTTA LÄSA ELLER INTE.

 

Del 2:

Jag var tvungen att ta mig upp från det kalla hårda stengolvet, hur ont det än gjorde i hela mig. Jag ville inte titta in i hissen igen men var tvungen, jag var tvungen att vara säker och utan att tänka efter så öppnade jag dörren till hissen och Fannys flådda kropp rörde sig inte samt hissdörren stängde sig med en hård smäll bakom mig.

Paniken i att vara i hissen med ett lik, dessutom min bästa vän, fick mig att vilja springa ur hissen men dörren hade fastnat.

  • Det är inte sant, grät jag och tårarna forsade ner ännu en gång på kinderna. Jag torkade snoret på min svarta tröja som blev genomblöt direkt av både snor och tårar men jag kunde inte bry mig mindre.

Jag såg att hissen blinkade till och med en gång så började den åka upp till våning fyra. Jag började hyperventilera men tryckte snabbt på plan noll, ner till kulvurten. Men hissen fortsatte och lampan i hissen släcktes. Mitt hjärta slog så fort att jag trodde jag skulle kräkas, med Fannys kropp vaggade av hissens rörelse på mig. Jag tryckte på nollan men tillslut kom jag ändå upp och tappade andan av det jag såg genom det lilla skitiga fönstret. En man med en lie, var allt jag såg innan han öppnade dörren. Jag sparkade honom i skrevet och drog fort igen i dörren. Jag såg att han låg där men verkade resa sig. Mitt enda alternativ var att åka ner i kulverten, för det borde väl finnas på ett sjukhus? Hissen kom ner och jag ställde hissdörren uppe medan jag hörde hur någon tryckte förgäves på knapparna. Jag gav Fanny en sista blick och ville ta ner henne men jag fann ingen tid.

Jag började småspringa i den mörka korridoren då jag hörde att en dörr öppnades och jag sprang så fort att jag inte såg väggen. Adrenalinet i mig måste ha fått mig att orka springa vidare trots att blodet rann från näsan och pannan. Jag såg en övergiven vagn, kanske en gammal matvagn men jag såg möjligheten att gömma mig. Det var otroligt trångt och att dra igen dörren tyst var inget alternativ, den var så rostig. Jag drog så långt jag kunde och försökte lugna mig när jag hörde ett par raska fotsteg komma närmare. Jag höll handen framför munnen för att låta mindre. Jag kände det inte först men när jag trodde mannen gått förbi så flög jag ur vagnen otroligt klumpigt och skrek. Råttan som kröp på mig fick mig att skrika och glömma bort mannen i ett par sekunder, innan jag insåg vad jag hade gjort.

  • Du kvinna! hörde jag mannen säga. Du tappade ditt och nu ska du bli mitt. Jag kände efter på hela mig vad jag hade tappat och insåg att tofsen hade ramlat av. Tårarna forsade och jag insåg att jag aldrig skulle kunna komma undan men om han ska döda mig så får han fan kämpa för det, svor jag för mig själv.

Jag kände ett bultande i huvudet och såg nu i mörkret när ögonen började vänja sig att blod droppade efter mig. Ännu en svordom kom ur min mun, då jag lämnade spår efter mig var inte direkt smart.

Det var så mörkt så jag sprang till hissen igen. Jag svalde min egna spya varje gång jag kände Fannys kropp sakta snudda mig när hissen startade och lukten av flådd kropp, var obeskrivligt vidrigt. Jag tryckte på våning tre. Och kom ut i den ekande korridoren. Jag kunde inte svälja min spya längre så jag kräktes ordentligt utanför hissen. När jag ryckte i avdelningsdörren så gick den upp, jag tänkte inte på det då jag lät dörren smälla igen samtidigt som en lie drogs i trappen efter mig.

Jag sprang runt tills jag kom in i en sal, där fanns en säng, ett bord med en stol och en bänk samt en garderob utan dörr. Jag kvävde ett skrik när jag såg Fannys kläder hänga där men värst av allt var det den gula koftan som gav mig panik. Hur kunde han fått tag i den en meter bakom oss? På bänken låg mitt anteckningsblock med en penna och bredvid min hårsnodd. På blocket stod det samma vidriga citat jag läst och hört sen jag steg in i denna byggnad: “Om någon tar din ägodel i slaktarens hus, så kommer ditt skinn bli hans”.

Jag sprang ut från rummet och in i en annan sal som var en aning mindre, men gled som bambi på hal is. När jag satte mig på knä så såg jag att jag badade i blod och med en död, flådd kropp framför mig. Min enda tanke, vem är hon?