Att lära sig att kommunicera

Kommunikation.
Ett krångligt ord att stava men så viktig i vår vardag. Kommunikation eller om man föredrar att använda prata istället eller kanske uttrycka sig verbalt? Oavsett vad så kommer jag skriva om att det är otroligt viktigt att kommunicera.

Att prata och berätta samt att bearbeta saker och ting är otroligt hjälpsam men jag själv föredrar egentligen skrift men upptäcker mer och mer att uttrycka sig verbalt ger mer inlevelse och förståelse. För tänk dig en sms-konversation, hur mycket som kan misstolkas. Ord som man skriver fel eller telefonen ändrar automatiskt ett ord som kan göra en hel del skada. Det är så lätt att skicka ett hjärta till svar, men är det egentligen ett svar? Det kanske beror på men ett hjärta kan betyda så mycket. Jag bryr mig, jag älskar dig, en kram eller jag finns här och så vidare. Det är så lätt att trycka på hjärtat när man inte vet vad man ska skriva och jag gör samma sak själv. – Gör du ett hjärta när du pratar med någon?

Så mycket som kan fejkas via sociala medier på olika sätt. Du kan dölja dina känslor, du kan bli missuppfattad eller rent av ignorerad. Jag har lagt upp denna sms-konversationen innan (detta inlägget) men visar det igen för det är ett tydligt men märkligt exempel.

sms1

Denna sms-konversationen är från dagen jag blev inlagd. Personen ifråga skämtade i situationen men det passade inte alls. När jag blev inlagd orkade jag inte prata med henne samma dag men svarade på sms:et.

sms2

Det känns lite som att missförstånd lätt uppstår. Det tolkas fel eller du vet inte ens om personen menar det. Självklart kan detta ske genom direktkontakt med en människa du samtalar med, men du har större chans att uttrycka eller förklara för personen direkt om det blir fel. Så kallat att rädda situationen direkt.

Tankarna går åt att jag personligen upplever att kommunicera direkt med personen är av erfarenhet. Det är en väldigt liten och kort men berikad. Jag tog tag i det där jag skrev om i förra inlägget om att det inte alltid är lätt att skydda sig själv. Jag tog modet och satte mig bredvid honom när han var ensam och förklarade hur jag kände, hur rädd jag är och att jag verkligen bryr mig. Jag var inte långt ifrån mina tårar, min röst darrade lite men det hela slutade med att vi kunde skratta och vara som vanligt igen.

Jag kände mig stark, modig och ansvarsfull. Istället för att skicka det där sm:et som jag övervägde faktiskt. Så tog jag det face to face så säga och det innebar att han såg mina reaktioner, såg mina känslor och jag kunde se att han att han lyssnade och tog mig på allvar. – När han sa till mig att han fått sig en tankeställare så såg jag att han menade det och jag var tydlig med hur rädd jag är att förlora honom, att han betyder mycket för mig och därför reagerade jag så häftigt.

Hur upplever du med kommunikationen? Är du mer verbal eller skriftlig? Har du några tips eller idéer? Dela med så