När jag tänker efter så har jag haft ont i hela mitt liv. Jag har klagat på smärta, ont i magen och huvudvärk. Det var så mycket så ingen lyssnade längre. Ungefär som man ropar på hjälp i vattnet för många gånger så slutar man att bry sig. Hade jag vetat att min smärta var inkörsporten till fibromyalgi, så hade jag gjort vad som helst för att lindra det då men smärtan kom och fibromyalgidiagnos får man först i äldre ålder. 

Jag bröt ihop idag, som jag gjort hela veckan nästan. Min idag sade jag till min kontaktperson att jag inte orkar med smärtan i min kropp och att det påverkar min ork till att leva. Att jag inte orkar ha såhär ont i hela mitt liv men ingen förstår min smärta. Mer än mediciner och blir nerdrogad igen. Jag vill inte det, ska jag leva så vill jag känna det. Jag vill vara vaken, närvarande och leva ett hyfsat normalt liv.

Mina ben värker ikväll, varenda muskel och nerv. Jag är trött för jag sover fruktansvärt dåligt men det spelar ingen roll för har man fibromyalgi kan du hur mycket du vill men aldrig riktigt bli utvilad. Jag blir nere, får vänta med alvedon till jag ska sova och hoppas att spänningarna släpper lite men idag klagar jag inte för det är en av det bättre dagarna men trots det gråter jag.

Förlåt för de gånger jag ställer in saker i tid och otid. Tröttheten eller orken som tar slut kommer så plötsligt, duschen idag gjorde mig så trött så jag lade mig. Kroppen orkar inte. Varenda del av mig kan verka ont, huvudvärk och spänningar i kroppen är vardagsmat. 

Vakna bakfull utan att ha druckit en droppe på över ett år och har influensasymptom trots jag är frisk så känns det ofta efter en tjejkväll. Det roliga blir en bestraffning nästa dag. Samma sak om jag gråter mig till sömns eller haft panikångestattacker så kan det bli samma sak. Visst finns det undantag men oavsett vad, jag orkar inte ha ont i kroppen.

Jag har ofta blivit kallad ”lat”, ”bekväm”, ”tråkig” samt ”tröttsam”. Människor ber mig sluta gnälla och det har jag gjort nu. jag tiger för jag vill inte vara till besvär för att trötta ut er. Men kronisk smärta, snälla jag är 25 år.

Tårarna rinner för frustrationen, för att jag känner mig otillräcklig och funderar på vad fan jag ska göra? Jag vill känna mig ung och frisk men det pratas bara om medicin men jag vill inte. Acceptans skulle en del säga men de vet inte alls vad fibromyalgi är. Vad den förändrar en, smärtar och isolerar. Men jag vet inte, jag vet inte hur jag ska kunna få hjälp av någon om det finns. Ja, tårarna rinner för när man känner såhär, så känner iallafall jag mig ensam.

6 svar till “Fuck Fibromyalgia”

  1. Min svärmor har samma sjukdom och jag vet hur ont hon har haft. Omgivningen trodde sällan på henne tyvärr. Men till slut hittade hon rätt läkare som lyssnade för sådana finns.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: