"Ett stormigt jag"

Känslan som kommer; ”Jag vill hem men kommer jag orka leva?

Just nu känns allt som ett bakslag, har mått så dåligt de senaste tre dagarna och ångesten bara anfaller mig och gråter, ja, jag gråter så mycket och skakar. Jag får panik över att jag inte orkar mera men samtidigt så vill jag bara vara hemma med djuren i soffan och må bra. Jag saknar Molly något extremt då jag inte träffat henne sen strax innan jul.

Puzzel träffar jag eftersom omständigheterna är annorlunda där. Jag får åka hem på permission och jag träffar Puzzel även varje helg men jag saknar att få sova med honom, att vakna upp och bli slickad i hela ansiktet. Jag älskar verkligen de båda men hur ska jag klara av att leva när min självdestruktivitet är så stor? Jag är så impulsiv av mig och… jag har alltid någon med mig och det gör ju mig också tokig.

Imorgon ska jag ha ett större möte om hur vi ska fortsätta, allvarligt jag är så rädd för tänka om jag inte klarar av det här? Tänk om jag på något sätt ändå försvinner? Jag tror inte att jag vill det men jag kan inte heller hejda mig när impulserna kommer. Livet är verkligen problematiskt. Suck!


6 svar till “"Ett stormigt jag"”

  1. Det låter verkligen som om du har det extremt jobbigt nu . Hoppas verkligen att mötet i morgon kan leda till nya infallsvinklar som kan påverka ditt mående i positiv riktning.

  2. Djur är verkligen bra för en om man känner att man behöver ha stöd. Skönt att du har Puzzel och hoppas att du snart även får ha honom sovandes hos dig plus att du får träffa Molly :)Sv; åh tack ska du ha 😀

  3. Du får ta en dag i taget, och jag hoppas att mötet blir bra och att du får all hjälp du behöver. Ta hand om dig! Stor kram <3

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: