Just nu är det svårare att se det positiva i saker och ting.

Ärligt talat, vad ska jag skriva?
Jag tittar på denna bild, den påminner om mig och mina känslor.
Det finns något vackert som fortfarande blommar, det symboliserar hopp.
Vatten behöver allt levande, växt som människa.
Så vatten står för överlevnad men samtidigt en hög av alla mina tårar.
Blad som ligger utspridda, känns som mina tankar för jag får inget grepp i dem.
Men samtidigt kommer det upp saker ur stenarna vilket symboliserar att jag kan
klara av det här, bara jag är stark nog.
Så länge vi lever, så länge vi får näring, så länge vi tror, så länge hoppet finns.
Då finns det väl en chans att allt kan ordna sig?