Ibland tänker jag, ska jag verkligen skriva? Ska jag dela med mig om min psykiska ohälsa? Jag kanske blir tjatig och du som läsare kanske tröttnat? Men nej, det är min blogg och den handlar om mitt liv och just nu är jag på sjukhus och jag bloggar om mitt liv. Klart jag utesluter vissa delar (precis som du) men att skriva har alltid hjälpt mig i många tider och jag tänker fortsätta skriva och ni får själv välja, om ni vill stötta mig eller inte. Men ett stort tack till er som redan stöttar mig. Det är inte bara ord för mig, jag finner hopp och tröst i dem också. Så återigen tack!


Puzzel och mamma var här igår på påskafton och kommer imorgon på måndag. Jag saknar honom, jag saknar min älskade katt Molly. Det känns lite tufft att vet att jag vara inne här i halvår, jag blir vemodig och känner mig down. Vad spelar saker och ting för roll om jag inte kommer härifrån snart?