Blandning mellan hopp och förvivlan

Kommer jag någonsin bli frisk? Kommer jag bli fri från mina inre demoner?
Ibland känns det så hopplöst, att jag aldrig få komma hem till min älskade hund
och katt. Det är tungt, ingen verkar förstå att varenda jävla tugga av maten
kväver mig. Hur jag hatar att alltid vara övervakad 24/7. Inte duscha ifred, inte gå på
 toa ifred, inte sova ifred, inte blogga ifred. Ingenting ifred. Alltid övervakad. Hur orkar jag?
Imorgon kommer mamma och Puzzel igen.
På måndag ska jag gymma och träffa min terapeut.
På tisdag ska jag och min kontaktperson A åka hem till min lägenhet.
//Det händer positiva saker men det är även skrämmande.

Puzzel, mamma och min moster var här idag och tack och lov får jag gå
ut en timme själv med dem. Jag älskar mina djur så det gör ont, men hur ska jag
bli frisk och våga leva igen?

8 Responses

  1. Netti Starby skriver:

    Vad skönt att det händer positiva saker och du får ta hand om dig! <3 Kramis

  2. Rebecca Wärn skriver:

    Hoppas du blir bättre snart <3

  3. linnea skriver:

    kul att gymma! och bra att det händer positiva saker 🙂

  4. Carro skriver:

    Förstår att det är tufft, hoppas du får må bättre snart!

  5. Hoppas du blir bättre snart, kram

  6. Natalie skriver:

    Hoppas det börjar ljusna mer och du får in mer positivt ❤️

  7. Miss Jennifer skriver:

    Hoppas du mår bättre snart 🙂

  8. Jenny skriver:

    Jag hittade precis din blogg!Hoppas du snart blir bättre :)Kärlek från mig!!

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: