Förra helgen var Puzzel och min mamma på besök, jag försöker 
verkligen för både hans och Mollys skull att komma hem men 
det är svårt, här sitter jag med extravak och på bilderna vet jag 
att sondslangen syns, men den använder mer sällan nu. Det går 
ju såklart upp och ner men i denna vecka som gick (onsdags) så 
åkte en personal från avdelningen med mig hem och jag fick ner
julen iallafall (har ju inte varit hemma sen nyår ungefär.

Emellanåt känner jag mig otroligt mycket till besvär, att jag tar så 
mycket resurser men jag mår inte så väldigt bra just nu. 
Mitt största problem är att kunna våga hoppas. Att våga tro på en 
framtid som kan bli bra. Så många gånger jag blivit sviken och 
övergiven så är det svårt men de dagar jag inte orkar så orkar personalen 
åt mig. Såklart hoppas jag någonstans att jag ska finna orken
och ta fighten i revansch men det får ta den tid det tar och
framför allt Jag gör så gott jag kan.

Bilderna är oredigerade

3 svar till “"Jag gör så gott jag kan"”

  1. Jag vet inte vad som hänt och det måste man inte alltid veta men jag tycker det ändå är fint att läsa, inte för att det är roligt när tragiska saker händer men att få sig en syn på att alla har det olika, alla är inte friska och har det perfekta livet. Utan att människor kämpar också och verkligen vill komma till det bättre och det märker jag så väl på dig genom den sista kolumnen med text, att du har en inställning som är positiv även om du är osäker. Klart man är det om man mår/mått dåligt, varit med om jobbiga, tragiska saker. Det är fullt normalt och det är okej att känna så med. Men du ska ändå vara stolt över dig att du försöker och ändå har en tro! :)Heja dig!!

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: