Brist på aptit och in i apati

Jag har tappat aptiten. Både på mat och människor. Jag skulle bara behöva en kram. Jag önskade att jag inte fick ett återfall i självskadan. Jag önskade att jag var stark nog.

Jag är nere, riktigt jävla nere och är helt slut. Och jag är så besviken på mig själv. Hur kunde jag inbilla mig att någon tyckte om mig. Hur kunde jag? Samt är jag besviken på mig själv att jag har nya sår på armarna. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att låta tårarna rinna ner för kinderna.

3 svar till “Brist på aptit och in i apati”

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: