Anorektiska tendenser och bulimisk beteende

För ett år sen åt jag nästan ingenting. Jag stod mig på cola zero och kanske någon frukt per dag. Jag gick tvångsmässigt en och en halv mil om dagen men helst två mil. För ett år sen insåg jag att jag inte mådde bra, att jag har ätstörningar men det dröjde ytterligare ett halvår innan jag bröt ihop och berättade som det var för min terapeut.

Jag vill bli frisk. Min största motivation är mina djur och dem vill jag ta hand om men ätstörningar är inte så lätt… nej, vissa dagar ger jag upp, jag tycker jag är fet och äcklig. Jag tröstäter och sen spyr och usch, jag skäms men vad hjälper det mig att förneka sanningen? Jag skriker inte ut det, om mina ärr inte hade varit på armar och ben så hade ingen sett mig som sjuk. Sedan finns det dagar som jag äter enligt schemat även om jag övertränar alldeles för mycket så orkar jag fem måltid varav två näringsdrycker. På åtta månader har jag kommit långt men jag vet, jag är långt ifrån friheten men hoppas finna den.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

%d bloggare gillar detta: