Skriva av mig

Om mobbning

När jag gick i låg-och mellanstadiet var jag utanför.

Jag var mobbad till och från. Jag var med dem i min klass ibland men oftast hade de ett dolt syfte eller så var de på en plats med mig så ingen annan såg oss. Fast ibland var dem snälla, alltså väldigt sällan. Jag hatar skolan, jag hatar lukten, lokalen, lärare och ordet elever. När jag tänker på skolan, tänker jag automatiskt på toaletter. Faktum är att jag tillbringade mer tid gråtandes på toaletten än i klassrummet. 
Första gången -som jag minns- jag märkte eller reagerade att jag var utanför var en dag i matsalen. Jag upptäckte att jag satt helt själv vid ett bord och alla andra satt i grupper. Det var sällan jag satt med dem i min egna klass, ibland satt jag vid samma bord fast flera stolar ifrån men jag kunde känna hur de hatade det. Men ibland satt dem med mig som om ingenting hade hänt, jag blev förvirrad och lika besviken när dem bara dissade mig sen.
Rasterna var hemska. Jag gömde mig i skogen eller låste in mig på toa. Tyckte det var jobbigt att visa att jag var själv för rastvakterna fast det redan visste. Rasterna, vi spelade King. Det var jag med på ibland om jag fick så säga. 
De här människorna har gjort mig så illa men en del av mig har kommit över det. Den mesta delen faktiskt. Mycket har hänt, som jag inte delar med mig, fruktansvärda saker. Men vissa saker är privata, mellan dom och mig. Men nu, det är dags att försöka släppa taget av en liten bit. För så illa de gjorde mig, det får dem inte göra någon annan. Men tack vare det här, så har jag blivit stark idag.

2 reaktioner på ”Om mobbning

  1. Hemskt att människor behandlar andra på det här sättet! Tyvärr känner jag igen vissa saker från min egen skoltid. Jag var inte heller skolans mest populära person, om vi säger så. 🙁 För mig var mellanstadiet och en del av högstadiet värst, speciellt mellanstadiet. Fy, vill inte gå tillbaka till den tiden för något alls.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också