Det har hänt mycket sen sist.
Någon sa mig, att jag är stark. Åh, visst må jag vara starkare än på länge men nackdelen med att vara stark är att människor glömmer bort att människor som är starka också behöver stöd och tröst. Att de också har sämre dagar. Ja, jag syftar på mig själv. Ser de inte att jag också kan gå sönder? Att jag fortfarande är skör? Att jag bara vill ha en famn att vila i emellanåt. Att jag är en människa precis som du?