Oj, vad de hade fel!

Det är nästan som man inte kan tro det. Den där flickan som satt och skakade i en fåtölj i det ”gröna rummet” på bupakuten, avdelning 17. Att den tjejen är tjugo år nu och ska åka till Japan imorgon.

Att jag var den tjejen som var inlåst, kände absolut inga andra känslor än ångest. Personalen försökte få mig att känna vårkänslor, jag frågade, vad är det? Jag hade glömt det då. Men nu vet jag det igen.
Att jag var den tjejen som läkarna suckade över, som försökte skriva ut mig. Fast de visste att jag snart skulle vara tillbaka – eller vara död. Men nu är jag inte alls sådan, nu har jag funnit något att leva för.
Det är nästan så att man vill ringa till dem som inte trodde på mig, de som trodde att jag aldrig skulle bli fri. Att hela mitt liv skulle vara på en instution. – Oj, vad de hade fel. Nu har jag t.o.m. ett radhus!

2 reaktioner till “Oj, vad de hade fel!

  1. Sånt här blir man alltid glad av att läsa, med sånt här tänk så blir hela livet en lång raksträcka! 😉 (med första stoppet i Japan imorgon! :D)

    Gilla

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s