Ur: Om man väljer döden (självbiografi)

Det var inte första gången jag satt på akuten, men det var första gången som polisen hade tagit mig dit. De hade hämtat mig ute på vägen där jag hade försökt ta mitt liv igen. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt men det var inte första gången jag försökte försvinna. Rummet var litet med så många människor, min mamma och pappa hade kommit och skuldkänslorna rann över mig. Jag hatade att såra dom, att gör dom besvikna på mig hela tiden. Kunde inte jag bara vara en välmående ungdom, med framtidsdrömmar? I rummet satt poliserna, en läkare, vårdpersonal från bup och mina föräldrar. Jag kände oron inuti mig men vårdpersonalen från bup lade en hand på min axel, han kände mig väl och verkade inte det minsta förvånad över att jag hade kommit tillbaka innan hela tre veckor hade gått sedan jag blev utskriven förra gången.

Läkaren frågade mig om jag gick med på en frivillig vård, en spänd tystnad spred sig i rummet och mina tankar skrämde mig för jag ville inte tillbaka dit. Jag ville inte åka frivilligt till helvetet, gör någon det egentligen? Mitt svar blev nej. Med darrande kropp, deras röster började på prata om tvångsvård. Jag skulle bli LPT:ad! Jag gjorde motstånd, de tog en rullstol och körde upp mig till avdelningen, en avdelning som förstörde så mycket som fortfarande var helt inuti mig

2 reaktioner till “Ur: Om man väljer döden (självbiografi)

Lämna ett spår så jag kan finna dig också

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s