Nu händer det iallafall någonting?

Har fått en tid hos en läkare på VUP, den 17 februari. För ett så kallat ”bedömningssamtal”. Det är lite underligt att folk börjar helt plötsligt arbeta när de högsta cheferna är inblandade. Men nu får man tacka och ta tiden hos vuxenpsykiatrin fast man är sjutton och ett halvt. Fast hoppet om att bli förstådd är borta.


Känner att det kliar i mina fingrar efter pyssel men vet inte om jag orkar just nu. kanske istället ska lägga mig på sängen och se Beck. Det känns mer rimligt att orka men samtidigt så är idéerna mer aktiva nu än förut. Jag gör en bok, den är svart och så klistrar man in foton i den och ”scraapar” runt om bilden. Denna bok är till Nekos minne och de minnen han kommer skapa. Lite roligt att se hur han utvecklas, vad han hittar på och vad som kommer att ske.
Igår träffade jag mina kontaktpersoner och vi var i en lägenhet som vi kan låna och umgås i. Vi såg på film och snacka lite. Filmen vi såg hette ”Barnhemmet” och är en helt okej spännande film. Den ska nog klassas som
skräck och visst blev jag rädd i vissa scener men ”Scream” skrämmer mig mycket mera!