Hoppa till verktygsfältet

Ingenting

Tankarna kväver mig,
nu när jag känner gråten i halsen.
Orden formar sig inte,
ni får inte veta hur mina tankar går.

Jag vill berätta och kanske gör jag det
för någon speciell,
jag inser hur mycket jag behöver mina vänner nu.
Men förlåt, jag vill inte heller vara besvär.

Tro mig,
Mina vänner är det enda som finns kvar av
min personlighet när jag känner såhär.

Lämna ett spår så jag kan finna dig också