Skolavslutning

Älskad, det vet jag att jag är.
Saknad, det vet jag att jag blir.
Skolavslutning igår då.
Det gick oerhört bra, jag fick sagt det jag ville.
Ingenting hade jag kunnat gör annorlunda..
Nisse och Hasse samt Örjan fick många kramar av mig
(Speciellt Nisse då). Jag berättade för Hasse hur
tacksam jag var för hans hjälp, ärligt talat
jag tror att han har hjälpt mig mest här, i skolan.
Iallafall genom min enorma svåra period.

Jag berättade det, hoppas bara att han tog åt sig.
Men han sa till mig att det har vart en ära att
få lov att vara med, samt att få se att min blick har
blivit stadigare, mer självsäker och en helt annan
hållning. (Jag blev glad av det).
Det är nog ändå svårast att ta farväl av Nisse.
Han har funnits hos mig, gett mig goda råd och
aldrig dömt mig. Har tyckt om mig fast jag har gjort fel.
(Som sagt jag är ingen felfri människa).
Han har varit förstående, och har sett till att jag har fått prata
om inte om jobbiga saker, då roliga. (t.ex. kaniner).
Jag kommer sakna honom men ändå inte. Saknaden
är inte lika illa som jag hade för Peder,
Jag kanske är redo att gå vidare, eller vad är det för tecken?
Eller har jag bara inte insett vad jag har missat och förlorat nu?
Örjan, fick börja om från början. Han är en go gubbe han.
Jag tycker om han, och rolig var han,
fast han har gjort mig upprörd, men vi har haft det bra
tillsammans. Tex när vi spelade kubb i klassrummet x’D
(Låta som det låta vill.. det var övning och jag
blev otroligt bra).
Det känns som om jag kan skriva hur mycket som helst.
Måste bara säga till dom.
Ni har varit underbara.
Tack för att ni har trott på mig, Skogstibble friskola har varit
min första fungerande skolgång sen allt elände började.
Tack