Kvällen kommer, ångesten smyger,
tårarna rinner, funderar på att rispa mig nu.
Varför finns det ingen person i hela världen som man kan lita på fullt ut, som man kan säga precis allt utan att soc, föräldrar eller en enda person får reda på det mer än vi två? Varför finns det ingen, BRIS finns ju, men de kan man inte prata med ”öga mot öga”, sen har man ju kompisar, men de blir ju oroliga. So fuck heller. Präster? Har hört rykten om att de har tystnadsplikt fullt ut. Inte säga ett skit? kan det verkligen stämma? Vart fan finns de isåfall, inte i min närvaro?! Jag behöver prata med någon om att jag ska ta mitt liv. Någon? Jag vill ju inte leva, men jag vill berätta för någon varför, men hur i helvete ska jag kunna det, utan att de hindrar mig att ta mitt liv igen? Jag vill fan inte skriva ett jävla avskedsbrev, emn tro inte att jag har hopp, för det e dött. Har försökt fem gånger, att ta mitt liv. Psyk.. jävla amatörpsyk. Faaaaaaaaaaaan vad jag hatar allt ikväll.. dte blir nog rispningar, för att orka andas lite grann… tårarna rinner inombords.. jag fattar inte att jag e så desperat att skriva här, jag har ju en ny psykolog.. but who care. Nej, det får fan vara över nu??!! Kan ingen förstå, en flickas rop på döden? Hjälp mig att ta mitt liv?? SNÄLLA !!!!!!!!!!!!!!